Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Längtan ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fyra söner, som ännu inte kunde försörja
sig själfva. När gubben fått sin pipa fram och
svept rummen i rök därhemma, kunde han öppna
hela sitt hjärta för Mårten:
—
Hvad kan jag ge dig annat än en
god
fiol och lite handlag? —
sade han. —
Jag är
gammal och trött och ser inte mera, hur ska
jag kunna leda så ungt blod, nej, bara hämma
det, bara trötta! Hvarför skref då prästen till
mig? Kanske för att jag var kantor och gammal
nog och billig. Och hvarför jakade jag och
tog dig? Jo, det var brödet, ser du! Det var min
familj och mina supiga söner, som öfvertalade mig,
och sedan blef du mig så kär, som
aldrig någon af
dem, och jag kunde inte släppa dig. Nog kan
jag höra, att du har tonerna, men du är alls inte
något underbarn, som blommar och vissnar snart
och aldrig blir mera, nej, du skall blifva man,
ja, det ska du! för jag har min känning! Men nog
skulle det vara en mästare till att ympa en sådan
planta! Ja, jag tänker nu
på vår store man,
fann dig och fick samman några själar,
som
med prästen som
pekepinne, jag tänker på honom,
den store
kompositören, som nu är midt uppe i
kampen för brödet och ännu inte har någe’ hem, fast
han är en af våra största. Nu har han emeller-
tid fatt en
kejserlig bjällra i Tyskland, ska ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
