Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Längtan ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
I
f
I
67
f
konserter, slår sig nog fram och kommer hem,
vi få hoppas det! Då skall han hjälpa dig,
för jag kan ingenting, utsliten som jag är af
kyrka och skola.
Så kunde gubben gå och prata och slå
med pipskaftet i rökmolnen framför sig eller
bygga de vackraste slott, men sällan glömde
han spellektionerna, och så snart han fått pipan
släckt och undanställd och stråken i handen,
blef han torr och tråkig, nästan som matematik-
läraren, tyckte Mårten.
Mårten hade fäst sig mycket vid honom,
men smet stundom från lektionerna, tog fiolen
med sig och sökte ensliga ställen på vinden
eller ute i trapporna
—
han bodde hos kantorn.
Ofta smög han sig in i kyrkan. Och när så
lyktorna tändes på gatan där ute, och affärs-
lifvet brusade förbi med vagnar och rastlösa
fötter, föllo långa ljusa strimmor öfver koret,
och det var som idel händer, hvilka sakta rörde
sig och tycktes spela —
händer, som vissna
löf, där alla ådrorna lyste, hvita händer
famlande i mörkret. Han längtade hem, spelade
ut sin längtan, och stundom såg han då ett
ansikte, Irmelin, som hade kysst honom den
gången och som lefde i tonerna och i hans
allra vackraste dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
