Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Längtan ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid någon pelare eller sutto under trappan,
och Mårten anförtrodde Kalle sin dröm om
storhet: här i denna kyrka skulle han en gång
spela för allt folket! Kalle mötte honom med
den lifligaste förståelse, ja, Mårten skulle blifva
stor och taga allas hjärtan, det var
något,
som Kalle kände på sig.
Så gingo dagarna, och de båda vännerna
voro nästan oskiljaktiga. Men Mårten hade
ändå en väg, där han gick ensam: det var i
tornet till väktaren, en
ordknapp och dyster
gubbe, som alltid satt och läste någon bok
eller skrufvade och hamrade på sin kikare.
Det snöade och smalt, och isarna refvos
ständigt upp, så att Mårten fick inte tillfälle
att komma ut och höra svanorna sjunga, men
från tornet såg han, när de sträckte öfver
hafvet, och ofta trodde han sig höra deras
underliga, lockande sång: det var sorlet från
staden och fabrikerna, tusendens klapprande
steg på stenarna därnere, men också hafvet,
som brusade in i en milsvid bukt, där slättens
stora linjer liksom strålade ut och famnade
stad och byar. Mårten satt och lyddes, längtade,
och i den ensliga kammaren däruppe ljöd urets
tick-tick öfver allt annat, men det tänkte man
minst på.
■
I
\Y
73
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
