Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Längtan ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
I
Så en kväll, när väktaren var nere, satt
Mårten kvar och drömde, medan rummet låg
i stjärnljus och tycktes glida fram öfver töckniga
vågor, som
svepte kring hela staden. Alla
trådar yste och glimmade frosthvita, men
ljusen
längst nere flämtade i töcken och hade inte
stjärnornas klarhet eller ro.
Mårten satte sig vid fönstret åt hafvet och
trodde sig snart se idel hvita vingar och höra
svanornas sång. Han var trött, gaf sig hän
och somnade med kinden mot rutan. Han
drömde om Kalle: De gingo öfver isen, där
stjärnesträngar dallrade, och långt ute lockade
sångerna. Det klang och ville brista rundt
om, och så måste de skiljas. Mårten stannade,
men Kalle ville dit ut. Han tog fast i Mårten,
kysste honom på kinden och gick. Mårten
kunde höra stegen öfver den klingande isen:
det var som en klockas tickande, och så stannade
det då och då och slog högre, hvar gång Kalle
sparkade hål därute. Så fortsatte det att gå
och gå, ljöd allt längre borta, famnades nu af
vågsvallet.
Mårten vaknade, iskall om kinden, och
hörde bara urets tick-tick! Nere i tornloftet
hveno slagverkets linor, och klockan slog många
slag.
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
