Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Längtan ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensamheten öfverväldigade honom ater och
skrämde. Han reste sig, skyndade nedför trap-
porna och hörde hela tiden detta tick-tick-tick, som
knäppte som med spökfinger mot iskall tinning.
Denna gång kom spellektionen som en be-
frielse, och på flera dagar vågade han inte
gå upp i tornet.
Så hände det, att Kalle blef sjuk, difteri,
och ingen kamrat fick besöka honom. Det gick
så hastigt, att Mårten knappast kunde fatta det.
Så en klar och blåsig frostnatt kom döden
stilla.
Mårten gjorde bara stora ögon, när han
fick höra det. —
Hvad var det? Han ville se
Kalle, men fick inte komma in. Då klättrade
han uppför stuprännan, där de klifvit så många
gånger, och när han böjde sig fram, tyckte han
sig längst inne i rummet se något, som nog
kunde vara Kalles ansikte och ljusa lockar. Så
stod han och bultade uppe i kökstrappan, och
jungfrun kom ut. Som i en dröm hörde han
henne tala om Kalle: I hetaste feber hade
han sjungit och så klart som aldrig förr om
våren och ängarna. Han hade varit lycklig in
i det sista, ropat på Mårten och mumlat många
underliga ord och namn. Finsternissen hade
han ropat: finsternissen, finsternissen!
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
