Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kultur och frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adderbara, därför också alltid mer eller mindre yttre
intressen.
Men betyder denna nedgång i personligt
lif verkligen också en förminskning i andligt
lif öfver hufvud? Ja, kan man med fog tala om
att den verkliga, inre och andliga gemenskapen
mellan människorna aftagit i vår tid blott af det
skäl, att den personliga färgen öfver samhällslifvet
blifvit så märkbart blek? Dessa frågor hänga nära
ihop. Vi måste upptaga dem till närmare pröfning.
Den allt vanligare vordna klagan öfver det
moderna lifvets tilltagande opersonlighet och
själlöshet behöfver synnerligen väl att noga begränsas,
om den icke skall totalt skjuta förbi målet. Huru
kan väl, måste man fråga sig, denna öfverklagade
opersonlighet rimma sig med utgångspunkten för
hela den moderna utvecklingen:
individualismen och allt hvad denna medfört. Vi se ju rundt
omkring oss dess frukter i en oerhördt vidgad och
skärpt reflexion, en ofantligt ökad kunskap och
stegrad känslighet. Men allt detta tyder ju
omisskänneligt hän på en starkare utprägling af
individualiteten, som ju ingenting annat är än
personligheten. Man måste till sist vidgå, att vår tid är
långt rikare på verkligt tänkande, vetande och
kännande individualiteter än någon föregående.
Förebråelsen för opersonlighet får därför
ingalunda riktas direkt mot de enskilde utan kan
omedelbart gälla blott samlifvet. Det är detta, som i
första hand är vordet fattigt på personlig anda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
