Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3f) MATERIALISMEN I SKÖNLITTERATUREN.
bilda själfva lifsvärmen hos människan, till och
med de nya visor, som därvid spelas af blodets
böljor och på nervernas strängar, — allt delta,
som med ursprung i könsdriften försl och allenast
gör människan till människa och till något förmer
än en ändlig människa, — alltsammans öfversåg
man, förbisåg man, saknade man syn på; man
reducerade dessa de mänskliga fenomenen lill del
ursprungliga animaliska. Svava kastar sin fästman
handsken i ansiktet allenast därför, att han
befinnes ha, en gång innan han kände henne, ståll
i förbindelse med en annan kvinna, utan att vare
sig hon själf eller diktaren inser det råa i att en
kvinna aklar sig själf så ringa, att hon skymfar
just det, som måste vara det finaste och bästa i
henne, kärnan och essensen, i gestalten af den
man, i hvilken hon af egen drift och fritt funnit
detsamma renast återspeglad!. — aktar sig själf
så ringa, att en blott och bar teori, och en
främmande teori, väger förmer. Och Julie Lindner
i Garborgs »Mannfolk» är en’tvillingtyp till Svava,
en teorikvinna som denna, realiserande sitt
likhets-kraf med samma själens torrhet som Svava sitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
