Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afdelning II. Heterograd eller kvalitativ statistik - XI. Frekvenskurvor af typ A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Man inser häraf vikten af att alltid, vid beräkning af S och
E samtidigt ange deras medelfel. Endast med deras tillhjälp blir
det möjligt att afgöra, om en föreliggande frekvenskurvas afvikelse
från normalformen skall betraktas som tillfällig eller icke. Vi
finna af (3), att medelfelen i S och E endast bero af N (i händelse
den »verkliga» frekvenskurvan obetydligt afviker från
normalformen) och därföre lätt kunna beräknas. Såsom en praktisk regel
(från hvilken likväl viktiga undantag finnas) kan man uppställa den
satsen, att det i allmänhet ej lönar sig att beräkna de högre
karaktäristikorna för en statistisk serie, om elementens antal (N) är lägre
än 1,000. Det är emellertid alltid medelfelen, som ange i hvad
mån de erhållna värdena för snedheten och excessen kunna anses
vara tillförlitliga eller icke.
[69]. En fråga, om hvilken diskussionen ännu knappast kan
sägas vara öppnad, är huru man skall tolka en frekvenskurvas
afvikelser från den normala formen. Att tolkningen ytterst
sammanhänger med de elementära felkällornas beskaffenhet, är
uppenbart. Men svårigheten ligger däri att lösningen af problemet är
mångtydig, ja t. o. m. oändligt många lösningar finnas. Det blir
därföre nödvändigt att på något rationelt sätt klassifiera dessa
oändligt många möjligheter, och någon dylik klassifikation har
ännu ej ens försökts.
Om man, med bibehållande af QUETELETS terminologi, kallar
ett statistiskt föremål karaktäriseradt af normal frekvenskurva en
typ, så kan man i allmänhet säga att ett statistiskt föremål med
icke-normal frekvenskurva (alltså med bestämd snedhet, excess
etc.) kan betraktas som sammansatt af flere typer.
.
Ponera exempelvis att längden hos 14-åriga skolgossar i
Sverige konstituerar en viss typ och att detta äfven är fallet med
längden hos 15-åriga skolgossar. Skulle man nu bilda ett
statistiskt föremål sålunda att man, på måfå, uttogo 1,000 14-åriga
och 1,000 15-åriga skolgossar, så skulle frekvenskurvan för dessa
2,000 individer ej längre vara normal. Snedheten skulle
visserligen vara noll, men frekvenskurvan skulle äga en negativ excess.
Om antalet individer från båda åldersklassorna ej vore lika stort,
skulle äfven en mera eller mindre märkbar snedhet uppstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
