Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afdelning II. Heterograd eller kvalitativ statistik - XI. Frekvenskurvor af typ A - XII. Frekvenskurvor af typ B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Eller, för att taga ett annat exempel, ponera att de 1,000
14-åriga skolgossarne hade samma medellängd som 1,000 på måfå
utvalda 15-åriga skolflickor. Sökte man nu frekvenskurvan för
dessa 2,000 individer, så skulle det visa sig att denna ägde en
positiv excess, under det att snedheten vore noll.
Hvarje statistiskt föremål, som utgör en blandning af ett
större eller mindre antal typer, kommer på detta sätt i allmänhet
att äga en frekvenskurva af icke-normal form. Man kan häraf
förstå att normalkurvan (den GAUSS’iska kurvan) bör vara icke.
regel utan undantag inom statistiken. Om emellertid, åtminstone då
antalet element i serierna är stort, förhållandet synes vara att
frekvenskurvorna endast obetydligt afvika från den normala formen, så beror
detta ingalunda därpå att de statistiska föremålen i regel skulle
bestå endast af ett fåtal underordnade typer. Tvärtom torde man
i allmänhet kunna påstå att detta förhållande sammanhänger
därmed, att antalet sådana typer är så stort.
Om man på en eller annan grund vet att en viss
frekvenskurva har uppstått genom addition af tvänne normalkurvor (typer),
så kan man af karaktäristikorna för den gifna frekvenskurvan
beräkna mediet och dispersionen för dessa underordnade typer.
Lösningen af detta problem gafs af PEARSON i den första af de
afhandlingar, som bilda hans brillanta serie öfver » Mathematical
contributions to the theory of evolution». Undantagsvis kan
lösningen också finnas, då det statistiska föremålet är sammansatt
af tre eller flere typer.
KAP XII. Frekvenskurvor af typ B.
[68]. Så ofta en frekvenskurvas uppkomst kan förklaras
genom en summation af elementarfel, måste den resulterande
frekvenskurvan vara antingen af »typ A» diskuterad i föregående
kapitel, eller ock alternativt antaga den form, som jag kallat
frekvenskurvan af typ B, som vi skola i korthet betrakta i detta
kapitel.
Ekvationen för en frekvenskurva af typ B är, likasom fallet
var med kurvorna af typ A, framställd genom en oändlig serie
af termer, af hvilka den första blifvit framstäld af POISSON och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
