Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 62. Förnyelsen efter Guds beläte - 299. Den gamle krigaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föKJiyelse efter guds beläte.
455
åter lugn och lycklig. Framför mig låg ett ofantligt
berg med branta, skrofliga sidor, uppför hvilket jag
skulle försöka att klättra; men så fort jag kommit ett
stycke, halkade jag och föll åter ned. Betagen af
ängslan och ansträngning, satte jag mig på något
afstånd och utgöt bittra tårar. Under det jag grät, sågs en
blodsdroppe nedfalla på berget, hvarvid det genast smälte
och försvann." Missionären, som önskade veta den gamle
mannens tankar, frågade hvad denna syn betydde. Sedan
Me uttryckt sin förundran, att någon kunde vara villrådig
om tydningen häraf fortsatte han: "Berget var mina
synder och den derpå fallande droppen en droppe af Jesu
dyra blod, hvarigenom de måste bortsmälta och
försvinna." Williams betygade sin glädje, att han så djupt
kände sin synd och så högt värderade Jesu blod, samt
att han, ehuru hans lekamliga ögon voro förmörkade,
likväl med själens ögon kunnat skåda en så herrlig syn.
Då missionären sade sig vilja gå hem, för att åt
honom tillaga medikamenten yttrade han: "Jag är villig
att intaga dem, efter ni säger att jag bör göra det;
men det är mig icke möjligt, att bedja om min helsas
återfående, ty jag längtar att vara när Christus, hvilket
är mycket bättre än att vara i denna syndiga verld."
Williams slutar sin berättelse med dessa ord: "Jag var
med den sjuke, då han drog sin sista suck och hörde
honom anföra många herrliga bibelspråk. Sedan han
till slut utropat: "Du död, hvar är din udd? Du
helvete, hvar är din seger?" svek rösten honom, ögonen
brusto, handen nedsjönk och hans ande gick att vara
hos den Frälsare, hvars blodsdroppar bortsmält hans
synders oöfverstigliga berg. Djupt rörd och ur mitt
hjertas innersta uppsändande en bön, att mina sista
stunder måtte likna den blinde krigarens, återvände
jag till mitt hem."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
