Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 64. Tålamod och hängifvenhet under Guds vilja - 310. Gud är icke död - 311. Bördan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 bi .is apostoliska bekännelsen.
tårarna. Då Luther envisades att få veta orsaken till
hennes bedröfvelse sade hon, efter en stunds tystnad:
"Ack, käre Martin! Vår dyre himmelske Fader är död,
och derföre sörjer jag." Glädjande sig åt sin hustrus
goda infall, sade Luther leende: "Ja, älskade Katrina!
Visserligen har jag genom mitt missmod gifvit
anledning till den tanken, att jag tyckte mig i himmelen
icke hafva någon Fader, hvarmed jag mycket försyndat
mig mot den käre Guden." Från denna stund var
reformatorn åter glad och förnöjd i sin Gud och Frälsare.
311. Bördan.
Gal, 6. 2. Bären hvarandras börda oeh uppfyllen så
Christi lag.
Trött och andtruten sträfvade en gammal man
under en tung börda uppföre en smal gångstig i skogen.
"Min Gud," suckade han, "finns det då icke någon
medlidsam menniska, som vill hjelpa mig ?" — "Jo, här är
verkligen någon, som gerna hjelper er," ropade bakom
honom en okänd röst. Den gamle vände sig om och
blef varse en vacker, Ijushårig yngling, hvars vänliga
uppsyn genast ingaf förtroende. "Käre, unge vän," sade
den gamle, "du är mig en från himmelen utsänd
tjenste-ande. För att åt mina barnbarn, hvilkas föräldrar äro
döda, förtjena något litet, åtog jag mig att till
närmaste by bära denna börda, hvilken såsom jag snart
märkte, vida öfversteg mina krafter. Ville du verkligen
på dina starka axlar taga en del af den samma" —
"Låt oss först hvila något litet," svarade ynglingen,
"och sedan tillse hvad edra egna axlar förmå." Härpå
aflyftade han bördan från den gamles rygg, lade sig
vid hans sida i skuggan af ett lummigt bokträd och
framtog ur fickan ett stycke välsmakande bröd jemte
en stärkande dryck. "At och drick, gamle man," sade
han. Gubben grep med begärlighet efter de erbjudna
förfriskningarna och lät dem väl behaga sig, under det
ynglingen vänligt betraktade och sålunda tilltalade ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
