Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den andre, men visste att han hette Gunnar
Stenberg och ansågs för en mycket låfvande
yngling. Ragnar önskade lifligt göra bekantskap
med Gunnar, som var en riktig Balderstyp, med
sitt ljusa konstnärshår, sina stora, milda ögon
och sitt vackra flickansigte. Men Gunnar tycktes
ej ge akt på honom. Med framåtböjd öfverkropp
och händerna på ryggen stormade han fram med
hastiga steg, utan att se hvarken till höger eller
till vänster, synbarligen upptagen af funderingar,
som icke hade något samband med den
omgif-vande värkligheten.
Emellertid hände sig en gång att de
plötsligt, vid en af promenadens ändpunkter, stötte
mot hvarandra. Gunnar smålog, Ragnar bad om
förlåtelse, och så var bekantskapen gjord med ens.
Efter promenaden bjöd Ragnar kamraten till
sig på ett glas ungerskt vin. Gunnar antog
tillbudet, och det pratades, och det dracks brorskål,
och det befans alltmer att det mellan dem rådde
mycken sympati. Slutligen tog Ragnar fram ett
par af sina dikter och läste högt.
»Oj, oj, oj, hur kan man skrifva så gräsligt
pessimistisktl» utbrast Gunnar.
Tycker du att det är mycket dåligt?»
frågade Ragnar oroligt.
»Ahnej, det vill jag inte säga. Där fans ju
ett och annat bra ställe. Men hur i alla dar
kan man ha en sådan lifsuppfattning ? Världen
är ej så ond, som vi den ängsligt afmåla, säger
skalden. Lifvet är oändligt skönt. Ack, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
