Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kundo lära dig, min käre vän, att betrakta lifvet
från en annan synpunkt 1 Du skall älska
mänskorna. Du skall lära dig inse hur mycket godt
och stort och rikt det fins i lifvet!»
Ragnar, som egentligen ej begrep hur
Gunnar kunde tro honom ha dåliga tankar om
mänskorna, fann sig emellertid i högsta grad tilltalad
af den nyvunne vännens öppenhet och entusiasm.
Han slöt sig till honom med en beundran, som
stod ganska nära förälskelsens gräns. I sitt
lef-verne var Gunnar ett mönster. Men för öfrigt
var han till sitt inre full af motsägelser, fantast
och pedant, lättledd och principfast på samma
gång. Utan att egentligen vara själfständig i
sina omdömen, hade han sin originella mening
om allt, äfven det han icke förstod. Han
förnekade Kristi gudom — Kristus ansåg han vara,
jämte Plato och Boström, en af världshistoriens
yppersta personligheter — men han gick ofta i
kyrkan, läste gärna salmer och predikningar samt
glömde aldrig bort sin aftonbön. Genom
älskvärd inställsamhet och naiv barnslighet kunde
han på ett enda ögonblick tillvinna sig
främmandes hela förtroende, men genom en nästan
oförskämd framfusighet kunde han äfven stöta från
sig personer, som han i grunden värderade högt.
Hvad som ej öfverensstämde med hans egna
begrepp, det föraktade han djupt. Men å andra
sidan kunde han försättas i eld och lågor af den
minsta obetydlighet, och fick han intresse för en
sak eller person, glömde han bort allt annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
