Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar fick ett stort intresse för Ragnar.
Fastän han skrattade åt Ragnars idéer om
fost-brödraskap och blanning af biod och dylikt,
glömde han en tid bort allt annat för att göra
Ragnar till boströmian. Påvärkad af Gunnars
entusiastiska uppmaningar, började Ragnar med
ifver kasta sig öfver de filosofiska läroböcker,
hvilkas svårbegripliga språk och torra
framställningssätt förut hade skrämt honom bort från den
spekulativa filosofien. Ragnar drogs med till
filosofiska föreläsningar, till privata lektioner i
filosofiens historia, till de filosofiska samtalen hos
professorerna, dess mer intresserad, ju mer han
lärde sig förstå. Hans filosofiska studier upptogo
honom snart så fullständigt, att han nästan glömde
bort sin poesi.
Men så hände sig en dag, att han hörde
talas om en vitter pristäflan, som blifvit utlyst
af studentföreningens styrelse. Det återstod ännu
en vecka, och Ragnar beslöt i hemlighet att
täfia. Ett lämpligt ämne rann honom genast i
hågen. Han ville besjunga de svenske stormän,
som studerat vid Lunds högskola, besjunga dem
i samma versslag, som Tegnér användt i sin
akademiska minnessång. Dikten, som kräfde
åtskilliga forskningar och därför hann att afslutas först
i sista minuten, blef inlämnad till vederbörande
med hjälp af Janne Kjellman, som likaledes
skrif-vit ett täflingsstycke. De dagar, som därefter
följde, före den lördagssoaré, då prisen skulle
utdelas, gick Ragnar i den största spänning. Ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
