Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmare det led mot lördagen, dess oroligare
blef han. När han tänkte på dikten, upptäckte
han alltmer saker, som hade bort ändras och
som han kunnat göra bättre. Det var ej fråga
om första priset längre, som han till en början
i inspirationens hänryckning gjort sig viss om.
Han vågade knappast hoppas ens på det tredje.
Lördagens eftermiddag stötte han i hop med
Janne Kjellman, som hade sina förbindelser med
priskomitén. Kjellman såg ovanligt dyster ut.
»Hvad hette ditt opus?» frågade han.
»Lundagård», svarade Ragnar.
Kjellman vände sig tvärt och ville gå.
»Vet du om min namnsedel är öppnad?»
frågade Ragnar ängsligt.
»Nej», svarade Kjellman barskt och gick
sin väg.
Ragnar tyckte sig märka att kamraten haft
någonting afundsjukt i sin blick och sitt sätt.
Kjellman visste bestämdt mer än han ville säga.
Det kom åter någonting förhoppningsfullt in i
Ragnars tankar. Bara Kjellman ej yppat hans
hemlighet 1 Finge »Lundagård» ej pris, vore det
förfärligt att vara känd som författare.
Ragnar gick några slag på Sandgatan.
Kjellman hade bestämdt ändå skvallrat ur skolan!
Alla mänskor voro så artiga. Docenten Vinblad
tog hatten af, innan Ragnar hunnit få af sin
mössa. Sjelfva Hallbäck stannade och sade några
vänliga ord.
»Möller 1» ropade någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
