Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var således ostörd i sitt lilla treffiga rum, som
hade särskild ingång från den långsträckta
tamburen och iftsigt öfver den vida slätten. Där
satt han fördjupad i sin Tegnér, läsande från
morgon till sängdags, med en inspirerande
förtjusning, så att han knappast gaf sig tid ens att
taga sin nödiga motion. Det enda, som kunde
rycka honom bort ifrån studierna, var hans
värdinnas fylliga sopran, när den klang inifrån
salongen, till pianots ackompanjemang. Så snart
han hörde sången, kastade han boken ifrån sig,
öppnade sakta dörren på glänt och lyssnade
med hänförelse.
Till en början hyste Ragnar just ej något
särskildt intresse för »sin fru», såsom han i
dagboken merendels kallade fru von Döhnen.
Hon föreföll honom rätt älskvärd och treflig,
mycket rättfram och dugtig, alldeles förträfflig
att ha till värdinna, isynnerhet som hon sjöng
så förbaskadt bra och gärna. Det var allt. Men
snart fick han ute i staden höra besynnerliga
saker, som väckte hans intresse till lif. Man
berättade om handgripliga tvister mellan hän ne
och hannes man, ja om skandalösa
kärleksäfven-tyr mellan hänne och några namngifna kurtisörer.
Somliga påstodo rent ut att hon aldrig blifvit
»ordentligt» gift. Man smålog hemlighetsfullt,
när han berättade hvar han bodde. Ragnar
visste knappt hvad han skulle tro. Så vidt han
kunde se, när han började närmare studera hänne,
förde hon ett ytterst exemplariskt lif. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
