Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lynne, hännes friska skrattsalvor. När Ragnar
såg den hvita tandraden mellan de små röda
läpparna, fick han lust till någonting, som han
blygdes öfver. Och så hon sjöng sedan!
»Hvad tycker du om hänne?» frågade han
Gunnar efter middagens slut.
»Hon är värkligen söt», förklarade Gunnar.
»Hon är så naiv, att där inte kan vara mycket
ondt med hänne, fast. . . Nog är hon på samma
gång utan sedliga begrepp, så mycket är säkert.»
Ragnar fäste sig vid detta sista uttryck:
utan sedliga begrepp. Till en början föreföll det
honom alltför starkt, för mycket orättvist, och
gent emot Gunnar tog han frun i försvar på det
kraftigaste. Men ju mer han lärde känna hänne,
dess oftare föll honom detta uttryck i minnet,
såsom en träffande karaktäristik. Och ju mer
han lärde känna hänne, dess mer blef hon för
honom på samma gång en gåta, med sin
besynnerliga sammansättning af skenbart
oförenliga motsatser, af konstnärsgry och
hvardags-prosa, af mångsidig begåfning och gränslös
okunnighet, af slarf i klädsel och afsigtligt koketteri,
af naivetet och slughet, af öppenhet och
förställning. Ibland kunde hon ljuga så
hänsynslöst, så nästan fräckt, att det slog honom med
häpnad. A ena sidan tröttnade hon ej att
försäkra hur mycket hon älskade sin man, att
be-skrifva hur dugtig han var eller att häntyda på
sin ålder, att hon snart vore tretti år och varit
gift i nio. Men å andra sidan! Stundom gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
