Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon Ragnar så besynnerligt varma
handtryckningar eller förstulna blickar från de där ögonen,
som kunde vara både skälmska och smäktande,
sjöng erotiska visor för honom, med ett
egendomligt tonfall på vissa för situationen passande
ord, gläntade på hans dörr och kastade in några
äpplen eller bjöd honom på förmiddagen till sig
på chokolad — så ofta, att det nästan generade.
Sannerligen . . . om hon inte varit så huslig . . .
och han själf så ful ... så . . . hade han nästan
kunnat tro . . . hvad som hälst . . .
»Den där kvinnan är vådlig», utbrast Gunnar
en dag, när han åter varit på middag i familjen.
Ragnar hade nyss därinne skildrat sin resa på
Göta kanal, beskrifvit hur ångbåten sakta gled
fram på det stilla vattnet, liksom i en långsträckt
berså — och fru von Döhnen hade då böjt sig
ner emot honom och hviskat, utan att genera
sig för Gunnar och hotjunkaren: »där vore just
den rätta platsen till en liten kärlek, under en
vacker månskensnatt l» Hofjunkaren hade skrattat
hjärtligt, på sitt halftaniga sätt.
»Hon är alldeles vådlig», upprepade Gunnar.
»Det var ju en formlig invit. Hon är som en
grekisk hetär. Hon anar inte att det fins något,
som kallas synd.»
»Ah, hon menade inte hvad du tror»,
invände Ragnar harmset.
»Ja, akta dig, Ragnar 1 Akta dig, Ragnar!
Det säger jag dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
