Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i granden är onatur och gömmer så mycken
lögn, kom han ofta i strid med sina egna
åsig-ter, af omsorg om hännes rykte. Han lärde
hänne hur hon skulle gå, hur hon skulle stå, hur
hon skulle se på folk, hur hon skulle tala, för
att ej utsätta sig för anmärkningar, och fastän
hon ibland beslog honom med motsägelser eller
kallade honom pedant, lydde hon honom blindt,
som hade han varit en magnetisör. Han gaf
hänne böcker att läsa, förklarade hvad hon ej
förstod, höll långa föreläsningar om lifvets
ändamål, äktenskapets betydelse, en hustrus’ pligter
och annat mer. Dagmar, som egde starka
intressen, men hade (att en missriktad uppfostran,
gick helt och hållet upp i sträfvan att utveckla
sig till en framstående kvinna. Särskildt brann
hon af begär att skaffa sig mänskors aktning,
i stället för den ytliga beundran, som hon förr
efterfikat. Den längtan efter beundran, som låg
i hännes natur, fick ett ädlare mål, när hon
märkte hur angenämt Ragnar öfverraskades af
att läsa de betraktelser, hon dagligen nedskref
med anledning af sina studier. Hon började
fundera på att utbilda sig till författarinna och
tillstod att hon redan i hemlighet sysslat med
att skrifva noveller och teaterstycken* Ragnar,
som förvånades öfver hännes ovanligt rika anlag
för det skönliterära, uppmuntrade hänne på det
lifligaste, gick igenom hännes manuskript, fick
hänne till att omarbeta och granskade på nytt.
Hotjunkaren, som med förtjusning tänkte sig gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
