Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en blifvande författarinna, gladde sig åt
detta samarbete, så mycket mer som han af
instinkt kände att hans hustru blef alltmer
försonligt stämd mot honom själf. Ragnar kunde
således utan hemlighetsmakeri vara tillsammans
med Dagmar hela dagen. Han försummade sin
afhandling, för att egna sig företrädesvis åt hännes
utbildning — och följden blef att Dagmar
småningom, omärkligt, undergick en genomgripande
förändring, som inom kort väckte förvåning
och nyfikenhet hos alla hännes bekanta.
»Hvad i all världen», utbrast Gunnar en dag,
»har du gjort med hänne? Hon är ju inte
samma mänska 1»
»Vi ha haft åtskilliga samtal, som kanske
gjort hänne godt. Ingenting vidare.»
»Jaså, ingenting vidare ? Det skall du inbilla
mig. Hör, Ragnar, svara mig ärligt på en fråga!
Älskar hon dig?»
»Det har jag inte det ringaste skäl att tro.
Jag kan till och bestämdt svara nej.»
»Vore det inte du, så -. . . Men akta dig! Har
inte kärleken infunnit sig ännu, så kommer den.»
»Jag försäkrar dig ...»
Och Ragnar trodde sig tala den fullaste
sanning. Dagmar hade ju själf påstått, att
hännes känslor för honom ej hade med kärleken
att göra, att det snarare var ett slags vördnad,
ungefär något liknande hvad hon hyste för
Kristus, hade hon sagt. Och så hade hon
upprepade gånger försäkrat, att hännes kärlek till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
