Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans värdinna måtte vara betydligt öfverdrifvet
— fick han plötsligt af Dagmar en blick, som
allt för tydligt yppade hvad orsaken var till
hännes ovanliga förstämning. Med afsigt hade han
försummat hänne, för att ej lämna bidrag till
skvallret. När han såg denna missnöjda, nästan
förtviflade blick, sökte han godtgöra försummelsen,
men utan att lyckas göra hänne gladare.
Dagmar var bitter mot honom.
»Var nu glad och munter», sade han, »liksom
jag. Ser du att jag kan ta mig ut i
sällskaps-lifvet, när jag vill?»
»Ja, jag märker att ni harmånga färdigheter»,
svarade hon trumpet.
»Men behärska digl» hviskade han.
»Allesamman ha ögonen på oss.»
Hemkommen, satt Ragnar som vanligt och
skref en stund i sin dagbok. När han släckt
lampan och försökte somna, hörde han plötsligt
en dörr sakta öppnas i tamburen, och strax
därpå öppnades på samma sätt hans egen dörr.
Han förstod att det var Dagmar och blef ängslig
öfver hännes oförsigtighet.
»Godnatt I» hviskade hon.
Detta godnatt trängde till djupet af hans
hjärta. Det ljöd så innerligt sorgset, att han
måste trösta hänne.
»Koml» hviskade han.
Hon smög sig på tofflorna bort till hans
säng och slog armarna kring hans hals. Han
märkte att hon var i negligé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
