Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med deltagande frågat om hon haft mycket
tråkigt under tiden. Detta tydde just ej på
någon svartsjuka. Men hvad skulle då hans
yttrande nyss betyda? Efter middagen frågade
Ragnar hvad Dagmar tänkte om saken.
»Ack, fäst dig inte.vid sådana småsaker som
hvad Fabian säger!» utbrast hon. »Ibland är
han svartsjuk både på jungfrun och på hunden.
Han är alldeles otillräknelig i det fallet. Men
det skulle inje hindra honom, i fall jag sade att
du vore min älskare, att gå och skryta därmed
inför hela stan.»
»Stackars liten», sade Ragnar och klappade
hänne ömt på kinden.
Från den dagen hade han ofta känslan af
att han älskade Dagmar. Han tyckte hon blef
vackrare för hvar dag. När han var ute,
längtade han tillbaka hem, med en ängslan, som
var honom omöjlig att dölja. När han låg vaken
om nätterna, kom det ofta som ett styng i
hjärtat, vid tanken på att hon slumrade vid sidan
om denne ohjälplige stackare till man, som ej
var värdig ens att kyssa hännes hand. Ragnar
kände med sig att han skulle älskat hänne
obe-skrifligt högt, om hon varit fri öch tio år yngre.
Hvad hännes öga glänste, när hon en dag kom
och berättade för honom, att hon riedskrifvit
tankar, som ingen kunde ana, som ingen mänska
på jorden förut hade tänkt ? Och när han sedan
fick se hvad hon skrifvit, en uppsats med
öfver-skriften »Jag har funnit gud!» — hur underligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
