Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var glada visor hon sjöng, sprittande glada,
eller månne det låg i det öfverdådiga sätt, hvarpå
hon sjöng ut hvarje ton med sin fylliga stämma,
hvilken aldrig klingat så skönt som nu?
Plötsligt afbröt hon sig midt i en ton. Det var
na-ttfrligtvis barnet, som lockat hänne från pianot 1
Man skulle få se, tänkte Ragnar, att detta barn
hädanefter skulle bli hännes afgud, liksom han
själf förut, och dettå vore godt och väl, om
inte det toge slut, liksom hännes kärlek till
honom själf nu vore på vägen att taga slutl
Liksom för att trösta sig tillsammans nied en
olycksbroder, gick han bort och smekte Sipp,
hvilken alltjämt satt kvar i fönsterkarmen, orörlig,
på sin stjärt och sina bakben, med uppsynen
hos en filosof, som tänker sig in i det absoluta
intet!
När Ragnar äntligen gick in till supén, mötte
honom Dagmar med ett strålande leende.
»Nu har jag den lille här», hviskade hon.
»Tack, älskling 1 Hvad han är söti Jag kan
inte beskrifva hur lycklig jag är.»
»Det behöfs inte, min lilla vän. Jag ser
det nog, och det är ju bra.»
»Det var en förfärligt svår stund med
Fabian, må du tro. Men nu sitter han inne hos
barnet, har suttit där en hel timme. Jag tror
han kommer att skämma bort den lille allt för
my eket.»
- »Åh, ännu är det inte farligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
