Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aning. Han såg på Lilli, som fortfarande gömde
sitt ansigte vid hans bröst.
»Låt mig se dina ögonl» bad han.
Hon vände sig emot honom.
»Jag vill veta hemligheten», sade han bestämdt.
»Det får du inte, gosse lille. Du får inte
fresta mig, ty du får inte veta den ändå.»
Det blixtrade till i honom.
»Men om jag vet den redan?» sade lian.
»Nej, det vet du inte», brast hon ut med
ovanlig häftighet och stirrade pä honom.
»Jo», sade han och borrade sin blick in i
hännes.
»Du tror väl inte .. . ?»
»Att du själf ämnar ta ditt lif? Jo.»
Hon kastade sig till hans bröst, utan att
svara.
»Ser du att jag upptäcker allt?» fortfor han.
»Ser du... ser du...» Han omfamnade hänne
krampaktigt. Han ville säga så mycket, men
kunde ej få fram annat än afbrutna meningar.
Han darrade af sinnesrörelse. Det kändes, som
om han omedvetet rusat -mot en afgrund och i
sista sekunden hållits tillbaka. Det var lyckligt
att upptäckten ej kommit för sent! En sådan
kärlek var utan sitt motstycke! —dessa bägge
tankar fyllde honom. Äfven samvetet höjde sin
stämma. Han hade nästan själf drifvit hänne
till denna förfärliga plan. Hans åsigt att ingen
handling i sig själf är dålig, att allt beror på
bevekelsegrunden, att själfmord i de flästa fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
