Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För öfrigt visade sig att Ragnar gjort sig
alltför mörka föreställningar om de svårigheter,
i hvilka han skulle råka på grund af sitt
handlingssätt i dopfrågan. I stället för att afskys och
undvikas som en pästsjuk, när han väl hade
låtit barnet som odöpt inskrifvas i kyrkoboken.
rönte han ofta bevis på en aktningsfull beundran,
som påtagligen gällde hans moraliska mod och
fasta hållning. Vid presentationer inträffade
mången gång, att man liksom rekommenderande
sade: doktor Möller, han som inte låtit döpa
sitt barn. Och till och med sådana personer,
som i dopet sågo ett gudomligt sakrament, visade
honom samma välvilja som förut.
Meri Ragnar lefde mäst för sig själf. Den
enda, som besökte honom, var Dagmar — och
hännes täta besök framkallade merendels en
känsla af obehag. Det var ej allenast en viss
rädsla för att grannarna skulle misstyda ett så
lifligt och fritt umgänge med en vacker änka,
som ingen sett före Lillis död. Äfven Dagmar
själf misshagade honom genom sin
efterhängsenhet. Fastän ej direkt häntydande på
giftermålsplaner, betedde hon sig alltjämt som hans
blifvande hustru, hade ständigt anmärkningar att
göra mot hans jungfru, såg öfver .hans kläder
och möbler, ville nödvändigt ta hand om barnet.
Det granlaga sätt, hvarpå Ragnar afvisade hännes
inblanning i hans angelägenheter, värkade blott
en större varsamhet å hännes sida. Hon
framhöll ständigt att han ej dugde till ungkarl, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
