Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släppa ut hänne vid sexton års ålder hvar som
hälst, lämna hänne ensam med den värste
förförare, viss om att hon aldrig skulle tillåta sig
något, hvaröfver hon behöfde blygas för sig själf.
När Ragnar en stund efteråt gick ut för
att packa upp sin kappsäck, hörde han ett
yttrande af gubben, hvilken dittills förhållit sig tyst
och småleende lyssnat på samtalet:
»Ja», yttrade gubben halfhögt, »Ragnar
borde minsann aldrig göra annat än uppfostra
barn; det är min tanke.»
I det hela kände Ragnar sig mycket belåten
med sitt besök. Det att Fausta genast blef en
älskling hos alla, både stora och små, skänkte
honom en innerlig fröjd, isynnerhet som han var
medveten om att hon förtjente det. Också kunde
han ej annat än angenämt beröras af de många
bevis på aktning och tillgifvenhet, hvilka mötte
honom själf .öfverallt, hos både föräldrar, syskon
och tjenstefolk, samt af de många iåftaien öfver
Lilli, hvars älskvärda egenskaper ingen tröttnade
att beskrifva. Men hvad som mer än någonting
annat värkade styrkande på honom, det var de
allvarliga samtal, som han hade med gubben
och gumman. Det var icke längre som förr,
att han tyst åhörde gubbens résonnemang eller
svagt intresserad lyssnade på gummans berättelser
om ditt och datt. De gamle hade nu i stället
blifvit hans åhörare. Han märkte till sin
förvåning, att han ej allenast var bevandrad i en
mängd frågor, hvilkas lösning det var samtidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
