Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tippgift att förbereda, utan äfyen kunde
frambära sina åstgter med en lätthet, som gränsade
till vältålighet. Och hvad som styrkte honom
allra mäst: han fick det bestämda intrycket att
hans ord trängde djupt, när han entusiastiskt
ut-vtecklade sm tro på lifvets’ ideala makter.
Hur i all världen är det möjligt, tänkte han,
att jag denna vinter kunnat sjunka så djupt i
moralisk förnedring, när jag ändå eger så goda
krafter mom mig?
En dag öfverraskades han af att träffa sin
broder Anders, som efter många vedermödor
kämpat sig fram till en ganska inflytelserik
ställning i det samhälle, där han tjenstgjorde som
underordnad präst. Anders berättade sitt lifs
historia, med tillfredsställelsen hos en person, som
tror på sig själf och sin egen styrka.
»Ja, du vet inte, du, kanske», afbröt han
sig plötsligt, »att jag egentligen * har dig att
tacka för att jäg är den jag är?»
Nej, det visste Ragnar icke.
»Jo», fortfor Anders, »det är mycket, som
du har sagt, som har bränt sig in i mitt minne
och värkat på mig, och hela din personlighet
har alltid stått för mig som en förebild.»
Det var då märkvärdigt, tänkte Ragnar.
Därom hade han ej haft den ringaste aning.
Men det hade förut händt honom att han träflat
personer, på hvilka han utöfvat inflytande, utan
ätt själf vara medveten därom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
