Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans vingar åter — ty det kunde hon. Utan
betänkande gick han fram till flickan och bad:
ge mig mina vingar, och jag skall göra dig
lycklig! Hannes mun svarade nej, inen hännes
min svarade ja, och så blef det en strid emellan
honom och hanne. Striden slutade så, att hon
tycktes ha segrat. Men just när ynglingen
beredde sig att för alltid gå vinglös genom Iifvet,
böjde flickan sig ner emot honom och hviskade:
jag reser nu, men vi kunna ju råkas om en tid.
Han väntade med lugn, ty han litade på hänne.
Han trälade med glädje, ty han hoppades på
mötesstunden. Och tiden gick. Hon lät honom
veta att hon skulle komma, och hon gladde sig
åt att träffa honom. Så möttes de ånyo. Men
då kallade hon till hopa folket omkring» — han
darrade på rösten — »och pekade på honom och
sade: här ser ni en narr, en riktig narr! Se på
honom 1 Se på honom!»
De hade hunnit fram till den stora stenen,
hvilken ofta begagnades som ett slags hvilobänk
och sannolikt ursprungligen hade blifvit ditlagd
just för att tjänstgöra som sådan. Ragnar tog
plats på stenen och lämnade rum för Paula. Men
Paula förblef stående på motsatta sidan af allén.
Ragnar fortfor, i vanlig samtalston :
»I ett sådant fall som detta kallas man alltid
en narr, onr man misslyckas. Jag hade likväl
trott att ni skulle hålla er till sanningen, om ni
tvunges att framställa mig som en narr. Men ...»
Paula gaf honom en hastig, frågande blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
