Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Eftersom mamma skulle ta sig det alltför
när, om hon nu så plötsligt skulle skiljas från
Fausta, har jag kommit öfverens med Oskar
om att barnet stannar hos honom och Gunni
tills vidare. Då kan mamma ha flickan i sin
närhet, utan att pappa behöfver lida af flickans
närvaro, och pappa behöfver naturligtvis då inte
vidare känna det som en pligt för sig att låta
döpa den lilla. Jag hoppas att pappa inte har
någonting emot den anordningen.»
Han talade lugnt och fast, nästan som om
orden varit öfverlästa på förhand, men tillika
med den för honom egendomliga fogligheten i
stämman och blidheten i ansigtsuttrycket. Gubben
hade velat afbryta honom ett par gånger, utan
att han låtsat därom.
»Ja, ser du, min käre Ragnar», inföll nu
gubben, och det fans ej spår till ängslan eller
osäkerhet i hans röst. »Ja, ser du, min käre
Ragnar, hade du förut kommit till mig... som
en son till sin far.. . och ärligt sagt mig. ..
hvad du yttrat till din mor och dina syskon. ..
att du för ekonomiska bekymmer vore tvungen
att låta barnet stanna här under närmaste
tiden ...»
Ragnar, som inte var förberedd på denna
vänning i samtalet, böljade känna sig varm och
ville afbryta sin far. Men han fattade sig hastigt,
då han kände sig mäktig att ändå behärska
situationen, och lyssnade med ett sorgligt
småleende på fortsättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
