Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 GERMANERNE OCH KRISTENDOMEN.
trädde. Rom f6öll. Verldsproblemet blef icke längre, huru Rom och
kristendomen skulle kunna i mot- eller samverkan åstadkomma en ny
verld. Ett nytt element kom in i verldsutvecklingen, den germaniska
nationaliteten. Redan länge hade Germanerne stått utmed det romerska
rikets gräns i norr. Grannsämja rådde just icke. Germanernes
plundringar framkallade romerska härtåg, men legionernas vapen förmådde
icke här bana väg för statskonstens skapelser och den välsignelse en
en högre odling skänker. Den tid kom ganska snart, då kejsaren för
att utkämpa sina strider måste anlita barbarernes hjelp, och Germanerne
kunde icke undgå att märka rikets svaghet. De visste att begagna
sig deraf; icke blott lockade af hogen efter äfventyr och tillfällig
vinning, derjämte drifne af ytterlig nöd, gingo de öfver gränsen och
satte sig i besittning af den ena provinsen efter den andra. De
behöllo flertalet och nu stodo på skådeplatsen som de makter, hvilka
skulle bestämma verldens öde, kyrkan och Germanerne.
Nu kommer barbarernas tid, säga de, som vid denna vexling af
tingens ordning tänka mera på det som föll, dömdt af sig sjelft, än
på det nya, som skulle utveckla sig och som fortsatt sitt verk intill
den dag i dag är.
Ingen kan förneka, att Germanerne vid den tiden voro barbarer,
i den mening antiken gifvit detta ord. De egde ingen klassisk
bildning — långt derifrån. Man måste äfven till en del kalla dem barbarer i
ordets moderna bemärkelse; det är icke allenast de besegrades motvilja,
som skildrar deras uppträdande som våldsamt och grymt. Men
grymhet och ohyggligheter funnos i tillräckligt mått inom den romerska
verlden och hos hennes efterträdare, det byzantinska riket, och vi få icke
förgäta den olikhet som fanns mellan grymheten å den ena och den
andra sidan. Der ett utlefvadt samhälle som var för blaseradt att akta ett
menniskolif och för hvilket andras plågor voro ett angenämt
retelsemedel. Här ett folk, i hvars ådror ungdomsblodet sjöd och hvars
obändiga liffullhet icke räknade så noga, om dess väg ströddes med
lik och kantades med ruiner. Att så skedde är att beklaga, men det
var ganska naturligt för ett ungdomligt folk, som ännu icke hade fått
den uppfostran, dess anlag kräfde. Ej heller kan man skrifva på
Germanernes räkning, att den antika kulturens tid lyktades, ty utan all
deras åtgärd, före deras uppträdande i riket, hade förfallet begynt der
uppenbara sig i otaliga afseenden.
All den klagan, till hvilken antikens ensidige vänner äro
berättigade, är den, att ett afbrott inträffade i kulturen — det nya som
utvecklade sig, tog icke tillräckligt vara på det goda, som fanns i den
romerska verlden och som hade kunnat vidare utbildas. — Hur skiljaktigt
utvecklingen gestaltar sig inom olika tider, så kan ett slägte icke
lemna å sidan det, som ett tidigare frambragt; först genom dettas fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
