Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 INTRÄÅDANDE FÖRFALL.
heliga landet, utan för att omsider få skåda sitt svärmeris föremål.
Sjuk till döden kommer han till Syriens kust och skötes på
hospitalet af den välgörande grefvinnan, i hvars närhet han, öfverlycklig,
får utandas sin sista suck. Trubadurens kärlek är icke ynglingens
kärlek till jungfrun, utan fast mera manlighetens hyllning åt
qvinligheten i hennes fulla utbildning, som visar sig i den mognade qvinnan.
Denna kärlek går derför icke heller ut på en personlig förening, den
mognade qvinnan var i de flesta fall en annans laggifta hustru. Att
man var benägen att tänka lågt om äktenskapet i en tid, då
celibatet af kyrkan förherrligades som en stor förtjenst, kan icke väcka
någon undran, men det gick så långt, att en cour d’amour, under
ledning af en grefvinna af Champagne, fällde det domslut, att mellan
makar kan ingen verklig kärlek finnas, ty kärleken är fri och kan som
sådan icke veta af några band. Kärleken sattes i system, och frågor
rörande kärleken uppkastades och afhandlades med en sådan ifver, att
man för de yttre detaljerna glömde bort sjelfva kärleken, och dessa
frågor afdömdes af de med lagliga former arbetande
kärleksdomstolarne. Af deras utslag kunde man få veta, hvilket var det största
kärleksbeviset: ett ögonkast, en handtryckning eller en hemlig
tryckning med foten. Slutligen visade sig den ridderliga kärlekens
vrängbild i den mest utpräglade sentimentalitet. En riddare kunde inlåta
sig i striden, med sin dams linne draget utanpå rustningen, och döende
sände han henne som en sista hyllning den af huggen sönderslitna
trasan. Allt för ofta blefvo för öfrigt kärlekens former en täckmantel
för otyglad sinlig lust.
Den ridderliga anden hade det dock lyckats att mildra sederna och
göra bildningen mera harmonisk, den ursprungliga kraften fanns qvar,
men antog mjukare former. Vi behöfva allenast betrakta Filip August.
och Fredrik Barbarossa under 1100-talet, Ludvig den helige och Fredrik
II under det följande århundradet. Alla fyra voro de ganska
bestämdt utpräglade personligheter.
Den första medeltidens blomstringstid tillhör 1100- och till en
del 1200-talet. Mot detta senares slut begynner dock förfallet visa
sig inom alla möjliga områden. Förfallet är fullbordadt under loppet
af 1300-talet.
Man hade fattat kyrkan som något yttre och följderna häraf
uteblefvo icke. Hon blef förverldsligad. Påfvarne voro sådane, att man
på nära håll ganska lätt öfvertygade sig derom, att de andliga
intressena icke beherrskade dem, i synnerhet sedan påfvehofvet flyttat till
Avignon och påfven, som hade velat se hela verlden för sina fötter,
villigt hörsammade den franske konungens befallningar. Men lika
ifrigt höll man vid påfvehofvet på fullgörandet af lagens bud, och för
de växande behofvens skull beskattades kristenheten grundligt den ena
gången efter den andre. Och som herrskaren, så voro hans tjenare. Rop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
