Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLEGORISKA DIKTER. 15
höjdes allestädes om de andliges hängifvenhet åt slem vinning och
laster. Af omtanke för eget lugn sökte kyrkan qväfva alla rörelser till
något nytt och bättre, innan de hunno utveckla sig. Svärd och bål
stodo kyrkan till buds mot kättarne, under det att vidskepelsen gynnades.
Riddarväsendet begynte förlora sin poesi. I stället för seden,
som lifvades af en höfvisk anda, trädde ett strängt etikettväsen, och
man bildade konstlade föreningar för att tvinga sig till füllgörande af
ridderskapets pligter eller för att kunna inbilla sig att man uppfyllde
dem. Man begynnte allt mer gifva akt på sin ställning och man märkte
de företräden man hade fått, men detta framkallade i främsta rummet
förakt för de sämre lottade och detta uppenbarade sig i förtryck. I
Tyskland urartade riddarväsendet till ett lif af rån och andra
våldsamheter. Den akt af personlighet, som i början ställde vassallen i
förhållande till hans länsherre, var nu förgäten. Feodalväsendet existerade
af gammal vana och var en institution, hvilken verkade efter de
reglementariska föreskrifter, som i en föregående tid voro uttrycket för ett
lif, som småningom hade försvunnit.
Den skapande kraften hade det aristokratiska samhället förlorat.
Konsten hadestannat af i sin utveckling. I litteraturen frambragte man
nästan intet nytt. Man roade sig med att omarbeta den flydda tidens
alster, de episka dikterna omskrefvos på prosa, torra krönikor skrefvos
på rimmade verser. Det lilla nya, som denna tid såg dagen, är icke af’
den mest prisvärda beskaffenhet. Man hade i sin likgiltighet för
verkligheten kommit så långt, att man förälskade sig i den allegoriska
dikten. I Roman de la rose, ett poem med mer än 22,000 verser,
skildras, huru en riddare, ledsagad af Godt-mottagande och Ljuf-blick,
föres af fru Maklighet till borgen Nöje, hvarest han mottages af
Kärlek och dennas följe Glädtighet, Höfviskhet, Frihet och Ungdom, och
undergår derefter en mängd mödor för att vinna en ros, som envist
försvaras af Fara, Ond-mun, Nedrighet, Hat, Girighet m. fl. Så
onaturlig hade smaken blifvit vid midten af 1200-talet, att sådant ansågs
godt.
Många tecken visa, att den brytning, som inträder vid det första
medeltidsskedets slut, kändes djupt inom vida kretsar. Yttre
tilldragelser ökade känslan af lifvets nöd; vid midten af 1300-talet härjade
den stora döden, hvars fasor gåfvo åt vissa yttringar af folklifvet nästan
vansinnets prägel. Judarne, som antogos hafva, genom förgiftande af
brunnarne, vållat farsoten, förföljdes. Skaror af menniskor ströfvade
kring på landsbygden och i städerna, ibland dansande, ibland
sönderslitande med gissel sina nakna ryggar.
Men, säger en samtida krönika, när det var slut med den stora
döden, gisslingarna och judeförföljelserna, började verlden åter lefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
