Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 DEMOKRATISKA STRÄFVANDEN.
och vara glad. Men den verld, som vi då finna för oss, var mycket
olik den föregående tidens. Demokratiska sträfvanden hade allestädes
kommit till herraväldet. Folket, som vid medeltidens begynnelse ännu
saknade bildning och var allt för omyndigt för att kunna sköta sig
sjelft, hade under det de aristokratiska delarne af samhället tillegnade
sig och utbildade en ny art af odling, småningom satt sig in i
förhållandena och mognat först till begär efter makt, slutligen till dennas
inkräktande, på bekostnad af de aristokratiska samhällselementen, som
hade fyllt och missbrukat sin uppgift. Det nya lifvet, som nu
framträdde, var friskt och kraftigt, derföre kom glädjen åter i verlden. Det
nya uppenbarade sig i allt. Man behöfver blott jämföra den nya tidens
tätt åtsittande kläder och korta tröja, hvilka läto kroppens former
träda fram, med den föregående periodens vida och sida drägt, som
kan sägas vara till för sin skuld och icke för kroppens.
Redan under 1100-talet uppenbarar sig till och med hos den allra
lägsta delen af befolkningen, som lefde så godt som utan rättigheter,
missnöje deröfver att andre voro i besittning af större förmoner. Den
rimmade normandiska krönikan Roman de rou, från århundradets midt,
låter denna del af befolkningen uttala de mycket betecknande orden,
som i sin enkelhet äro rörande:
Nous sommes hommes comme ils sont!
Tous membres avons comme ils ont,
Tout aussi grand coeur avons,
Tout autant souffrir nous pouvons!.
Sin förmåga i sist nämnda afseende hade de sannolikt fått tillräckligt
pröfva. Men det var otänkbart, att en lägre folkklass skulle ur de
högres händer vrida makten, utan att den i något afseende hade en
betydelse, som gjorde den för andra behöflig eller fruktansvärd.
Inom det politiska lifvet var det i första rummet borgerskapet, som
bragte den nya tiden till stånd. I vissa land voro städerna, i hvilka
handel och handverk idkades, ett arf från den romerska tiden, men den
skilnad hade inträdt, att arbetet blifvit fritt, att man kunde tala om arbetets
ära, låt vara att hon icke var densamma som den ridderliga. Häri ligger
ett stort framsteg och källan till den makt som borgerskapet fick.
Makten grundlades af konungarne, som gåfvo städerna privilegier, hon
utbildades genom tidsförhållandena, och den stund kom, då den eller de, som
ville vinna herraväldet i staten måste vända sig till »det tredje
ståndet» för att erhålla dess hjelp. Från den höfviska sidan var man
visserligen benägen att se ned på den borgerliga seden, men denne hade
hvad riddarlifvet allt för ofta saknade, lugn och gedigenhet, som icke
hängaf sig åt fantastiska utflygter. Sitt rikaste uttryck fick samverkan
mellan de kyrkliga och ridderliga elementen i korstågen, men vinsten
1 Vi äro menniskor som de, hafva samma lemmar som de, vi hafva lika stort
hjerta och kunna lida lika mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
