Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 RÖFVARE I SMÅLANDS SKOGAR.
att mannen, om han lemnades utan hjelp, icke kunde lefva länge,
lade han åter i land. När främlingen kommit ned på flotten, sjönk
denne, så att de stodo i vatten till knäna; de kommo dock öfver, men
knappast stodo de på land, förr än flotten sjönk som en sten. Två
dygn ströfvade de derefter omkring i ödemarkerna och hade ingen
annan föda än att de sögo på björkqvistar, åto safve och bär, som
hade öfvervintrat under snön» Slutligen kommo de till en åstrand,
på hvilken männen kastade sig ned med förklaring att längre orkade
de ej gå. Sverres energi bragte dem dock fram till bygden och honom
sjelf till Norges krona.
Ett exempel från senare tid finnes ock antecknadt. Mot slutet
af 1300-talet, då ryktet om fru Birgittas helighet lockade en mängd
pilgrimer till Vadstena, skulle tvenne skånska qvinnor, efter förrättad
andakt, vandra hem till sitt land igen. Vid det de gingo genom en
stor skog i närheten af Vrigstads kyrka i Småland, mötte de en
illa beryktad stigman, som med sitt spjut tvang dem att från solens
uppgång till nedgång vandra genom täta snår, till dess de kommo till
en göl, i hvilken han ämnade dränka dem. Men just i det
ögonblicket syntes tvenne andra qvinnor från en närbelägen gård »ströfvande
kring i ödemarken», och tjufven, fruktande att flere menniskor skulle
komma, nöjde sig med en påse, innehållande pengar m. m., och
försvann i skogen. De två plundrade qvinnorna uppsökte derefter fogden
i häradet och redogjorde för hvad hade händt dem. Fogden berättade
då, att stigmannen hade hållit sig der i skogen mer än sex år och hade,
fastän hela häradet hade anställt skallgång efter honom, aldrig kunnat
gripas. 1 I en handskrift af Vestgötalagen uppräknas ej mindre än
fyratio allmänningsskogar i landskapet, bland dem Axevall, Nord- och
Söderfalan, alla tre numera öppna, skoglösa orter. Andra nämnas der,
som äro spårlöst försvunna, till och med namnen synas vara förgätna.
Icke allenast gränstrakterna voro på detta sätt fyllda med skog,
ty denna förekom rundt omkring i den odlade bygden. Det fanns
knappast en by eller gård, som icke ytterst inom sitt område hade
skogsmark, ofta betydande, som mer än väl tillfredsställde det dagliga
behofvet. Låg en större stad i närheten, kunde man förtjena något
genom att der försälja timmer. Flere gånger köptes för Stockholms
stads räkning timmer af aktningsvärd längd från en bonde på Riksten; 2
nu torde der knappast finnas skog, som kan lemna så ståtliga träd.
Menniskan har, ibland understödd af naturen, gjort mycket för att
låta skogarne försvinna, och följderna hafva icke uteblifvit. Falsterbo,
under medeltiden genom fiske och handel en af de lifligaste punkter i
1 Ur berättelser om den hel. Birgittas underverk antecknade år 1376, i
Scriptores rerum Svecicarum medii ævi 3, afd. 2, s. 236.
2 T. ex. 1502: fornøgdes Anders i Rykesten met XX mark fore LXX palar, huar
paal offuer XL alna langh. H. Hildebrand, Stockholms Shkottebok I, s. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
