Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID BÖRJAN AF MEDELTIDEN. 41
bud af den anledning att det myckna vinet, som han hade fört med
sig på färden, begynnte frysa, hvadan man ansåg det vara bäst att
dricka ut det. Dagen derefter, en lördag, brändes Eda-bygden, med
undantag af en gård. När folket närmade sig denne, kom en gammal
qvinna utspringande, gick fram till konungen och bad, att han ville
skona hennes dotters gård, hvilket äfven beviljades, efter som hon var
den första i Vermland, som hade underkastat sig och bedt honom om
miskund. Inemot Ny kyrka funno Norrmännen förhuggningar, men som
de icke försvarades, kommo de utan nämnvärd svårighet igenom och
togo nattqvarter i Arvika. Der uppsöktes konungen af en deputation från
Strand-bygden, på motsatta (vestra) sidan af Elgåfjolen, som bad om
frid, och han lofvade att hvar by (eller gård) skulle skonas, om man
å högsta huset fäste en lång stång med en hvit blöja. Längre ned
brändes allmänt. Vid Knoll, i Gladafors-bygden (Glafva socken), vände
konung Håkan, tågade utmed Elgåfjolen tillbaka till Strand och
derifrån till »Saurvik vid Kölen» (nu Sulvik i Köla socken) samt sedan
vesterut till vestra Holmdal, hvarest han undfägnades af presten. 1 Vi
se sålunda, att bygden var icke obetydlig — i sagan uppgifves att
i Strand-bygden funnos fjorton byar (eller gårdar) samt att redan vid
denna tid funnos Holmdals och Ny kyrkor, liksom å den norska sidan
kyrka vid Edaskog.
De gamla berättelser om Nordens forntid, som bevarats åt oss,
tala med förkärlek om sådana män och handlingar, som röjde mod,
kraft och företagsamhet utöfver det hvardagliga måttet. Man har deraf
dragit den felaktiga slutsatsen, att det lif, som sagorna skildra, var hela
lifvet; misstaget är stort, ty man har dermed slutit ut det hvardagliga
lifvet, med dess många bestyr och trägna arbete, af hvilket hvar
särskild handling i och för sig icke var värd mycken uppmärksamhet och
derföre aldrig kom att täljas eller qvädas vid aftoneldarnes sken för
lyssnande och deltagande skaror. Men lägga vi samman alla dessa
handlingar och draga totalsumman af hvardagsarbetet, hvars gång vi
icke få bevittna, så komma vi till ett ganska stort resultat, hvilket för
Sveriges del lyder så: i vårt lands gamla landskap kunna vi, om vi
undantaga afsides liggande trakter, till den hedna tiden leda tillbaka
upprinnelsen af de fleste byar eller enstaka gårdar, som ännu finnas i
verkligheten eller i jordeböckerna. Man har talat om det civiliserande
inflytande, som kristendomen och hans förkunnare utöfvade i det Sverige,
som dittills varit hedet, om den stora förtjenst, som klostren haft om
vårt jordbruk. Det civiliserande inflytandet må tacksamt erkännas, men
vill man fatta det samma så, som skulle vi för upprinnelsen af vårt
åkerbruk hafva att tacka hufvudsakligen den af cistercienserklostren och
1 Sagan klagar, att man i hela Vermland icke fick annat att dricka än
vattenblandad mjölk; mungått, ett slags finare öl, saknades alldeles i denna utkant af
Sverige. Deremot var det godt om slagtboskap, ty när bönderne flydde till
skogarne, hade de ej haft tid att föra boskapen med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
