Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 LAND OCH HÄRAD.
öfrige andlige förmedlade bekantskapen med utlandets mera utvecklade
sed, då begå vi mot våra hedne fäder en skriande orättvisa. Landets
uppodling är deras’ sak, medeltiden har fortsatt deras arbete,
utvidgande det, görande det mera intensivt, förbättrande — liksom vi, i vår
tid ytterligare utvidga och i alla afseenden fortfarande förbättra med
tillhjelp af de betydande medel, som först i våra dagar vunnits och
utan hvilka således de gamle måste arbeta.
Medeltiden ärfde från den föregående tiden icke allenast bygden,
utan ock dennas indelning. Grunderna för densamma behöfva vi
således icke här utreda; några ord om hennes karaktär torde deremot
vara på sin plats.
Det är två grupper af landenheter, som vi i främsta rummet hafva
att uppmärksamma: landet (eller hvad vi nu kalla landskapet) och
hundaret eller häradet. Landet var gemenligen fördeladt i härad, men
utan att vi derföre för de verkligen gamla landen, bosättningens och
den första utbredningens land, få antaga, att man först bildade härad
och sedan slog samman ett större eller mindre antal till ett land, eller
att först uppstod landet, som i en senare tid, för större beqvämlighets
skull, styckades i härad. Både landet och häradet hafva för sin
tillkomst att tacka det i det ena och det andra boende folket. Stammen,
när den kom inom de gränser, som omsluta vårt rike — vi måste säga
så, ty den tiden fanns icke riket — bosatte sig inom ett område och
detta kallades den stammens land (t. ex. Östgötaland), men denna stam
var redan vid inträdet delad i smärre folkenheter — vi kunna förstå
det af öfverensstämmelsen med de germanska samhällsförhållandena
inom andra områden — och hvar och en sådan mindre enhet bosatte
sig inom sitt område, som kallades hundare eller härad. Derföre att
de lägre folkenheterna voro delar af stammen, blefvo också häraden
delar af landet.
Men de folkliga element, som härvid verkade bestämmande, voro
icke reglerade efter ett på förhand uppgjordt system, de naturliga
förhållandena togo här, liksom annars, ut sin rätt att uppenbara sig i
skiftande former. Dessutom blef icke hela landet på en gång intaget och
förhållandena kunde derföre icke öfverallt blifva lika, emedan de
nödvändiga förutsättningarna icke voro allestädes desamma. Det finnes
t. ex. områden för små att kallas land och uti intet afseende
uppenbarande sig som en stams tillhörighet (t. ex. Möre, Tjust, Ydre), under
det de ej heller kunna kallas härad, då de från början åtminstone, icke
voro delar af ett land, de hafva ej heller någonsin ordet härad fogadt
till sitt namn. Ju mer förhållandena utvecklade sig, desto mer kände
man behof att låta allt inordnas under ett fast system, ju mer
utvecklingen togs om hand af centralmyndigheten i riket, desto mera fingo
folket och dess skapelser träda i bakgrunden. Landen förlorade då
småningom sin ursprungliga karaktär, de fingo betydelse i främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
