Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄNNINGAR. 43
rummet för lagskipningen, blefvo lagsagor, och i dem infogades dessa
smärre områden i likhet med de ursprungliga häraden. Det finnes
områden stora nog för att kallas land och dessutom redan genom namnen
angifvande sig vara särskilda stammars land (Vermland, Helsingland,
med hvilka man kan sammanställa Närike), men de sakna en urgammal,
fast häradsindelning, sannolikt på grund deraf att den i dem
försiggående bosättningen icke var lika ursprunglig och kraftig som i de
egentliga landen. Helsingland var deladt i smärre områden, hvilka
under tidernas lopp vunno allt större betydelse på bekostnad af den
ursprungliga enheten, men i Vermland och Närike kände man behof
af en indelning, som stod i analogi med den, som förekom i de gamla
landen; bygderna erhöllo namn af härad, men häraden äro här allenast
till namnet, ej till gagnet jämförliga med de ursprungliga i de gamla
landen. Det finnes ett område, Dalarne, som kallas hundare, men har
vidden af ett land. 1
Inbyggarne i de särskilda områdena sammanhöllos af gemensamma
intressen och i viss mon, hvad landen angår, genom känslan af
gemensam härstamning. Till de urgamla germanske sederna räknas äfven
den att utom den jord, som tillhör den enskilde, finnes jord som eges
af hela folkgruppen, till hvilken den enskilde hör. I en by — vi taga
ordet i dess tekniska betydelse af byalag — hade inbyggarne egen
jord, men bortom denna låg den oodlade marken, som var gemensam
tillhörighet och derföre kallades allmänning. Häradet omfattade alla
byar med deras inegor och allmänningar, alla gårdar som icke hade
fullständig bynatur, men besatt dessutom en större eller mindre
jordsträcka, icke odlad, gemenligen skogbevuxen — häradets allmänning.
Landet omfattade häraden, men dessutom fanns i landet obruten mark,
som icke var fördelad, utan tillhörde landet i dess helhet d. v. s. alle
dess inbyggare med fulla medborgerliga rättigheter — det var landets
allmänning. En hvar jordegare egde således sin enskilda jord och
dessutom andel i byns, i häradets och i landets allmänningar. Om allt
annat fölle bort, borde ensamt detta gifva åt gemensamhetskänslan
styrka. I hela riket, så långt den gamla svenska bygden sträckte sig,
var jorden folkets egendom, 2 om vi se bort från de här och der före-
1 I slutet af delen finnes som en bilaga A en öfversigt af Sveriges land, härad
och öfriga områden under medeltiden, på hvilken jag här vill fästa läsarens
uppmärksamhet, alldenstund jag i det följande förutsätter innehållet som bekant.
Jag kan i detta sammanhang icke underlåta att påminna om den, menskligt
taladt, för tidigt bortgångne Rudolf Tengbergs afhandling Om den äldsta
territoriala indelningen och förvaltningen i Sverige (1875), rik på fina iakttagelser
och på slutsatser, af hvilka de flesta helt visst skola af kommande forskningar
stadfästas och utvidgas.
Det enda undantaget härifrån utgöres af konungens besittningsrätt till en tredjedel
i Götalandens allmänningar, jfr Styffe, De s. k. grundregalernes uppkomst och
tillämpning i Secerige (1860), i k. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens
Handlingar, ny följd, del 4. Om uppkomsten af denna konungstreding, jfr min
bok Secenska folket under hednatiden, andra uppl. sid. 129.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
