Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 STIFT.
kommande kronogodsen, och så stark var öfvertygelsen derom att folket
eger jorden, att när konungarne tillegnade sig dispositionsrätten öfver
de ödemarker, som lågo bortom den svenska bygdens område, bortom
Skellefte elf, inlade Helsingarne deremot en protest, som dock år
1328 tillbakavisades. I Danmark deremot, och således äfven i de
svenska landskap, som under medeltiden tillhörde Danmark, gällde
regeln att konungen eger hvad ingen eger, och tillerkändes honom
derföre eganderätten till alla landets ödemarker. 1
Till den urgamla indelningen i land och härad kom, sedan
kristendomen blifvit införd i landet, en kyrklig indelning i stift och socknar.
De utländska kyrkliga myndigheter, som intresserade sig för
Svenskarnes omvändelse, sände hit biskopar, hvilkas område var hela landet;
de skulle inom detta leda missionsverksamheten. Så snart folket
begynnte antaga den nya tron, blef det nödvändigt att upprätta flere stift,
och helt naturligt begagnade man sig dervid af de för handen varande
förhållandena. Man sörjde för att stiftet skulle omsluta folkområden,
som redan utgjorde ett helt. Det enda, som härvid vållade mera
betydande afvikelser, voro omvändelseverkets historiska förhållanden: ett
land lades gerna till det stift, från hvilket omvändelseverket hade utgått.
De svenska stiften voro sju, nämligen: 1. Uppsala stift, på
1160-talet upphöjdt till erkebiskopsstift, som omfattade Upplands- och
Helsinge-lagarnes områden — ehuru försedt med egen lag hade
Helsingland kommit att betraktas i viss mon som ett bihang till Upplands
lagsaga — samt Jämtland, som hade blifvit omvändt från Sverige. 2
— 2. Vesterås stift, som omfattade Vestmanland och Dalarne, båda
hörande till samma lagsaga; — 3. Strängnäs stift, omfattande
Södermanland och, i kraft af ett påfligt beslut, Närike, två eljes alldeles
skilda landskap; — 4. Linköpings stift, som omfattade hela
Östgötalagsagan, Öland, som visserligen länge hade egen lagman, men dock
stod i ett underordnadt förhållande till Östgötalagmannen, Njudungen
och Finveden, som så långt tillbaka urkunderna gå, räknades till
Tiohärads lagsaga, men uppenbarligen icke från början hade hört till henne, 3
samt Gotland, som torde hafva kristnats från Östergötland. — 5. Skara
stift, som omfattade Vestgöta lagsaga samt det antagligen från
Vestergötland koloniserade och kristnade Vermland; — 6. Vexjö stift,
som omfattade Värend, grundstommen af Tiohäradslagsagan; — 7. Åbo
stift, omfattande Finland. — Bohuslän hörde till Öslo stift, Skåne och
de derifrån kristnade Blekinge och Halland bildade Lunds stift.
Hvart stift bestod af flere socknar. Namnet på denna lägre enhet
står i sammanhang med verbet söka och betecknade ursprungligen den
1 Jfr J. Steenstrup, Studier over Kong Valdemars Jordebog, s. 334 f.
2 Ett bevis för den jämtska kyrkans uppsvenska härkomst torde ligga äfven i den
runsten öfver Östman Gudfastsson, som kristnade Jämtland, hvars slingor lifligt
påminna om de uppländske runstenarnes (fig. 2).
3 Bevisen hos Schlyter, Juridiska afhandlingar 2, s. 56 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
