Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 DEN NYA BYGDEN 1 NORRLAND
och uppåt bergen; vid den förra höll man sig med boskapen vår och
höst, vid den senare midt i sommaren. 1 Kring fäbodarne begynnte
man någon odling (jfr citatet s. 52 anm.), småningom upptogs mera
mark till inegor, fäbodsställena blefvo gårdar, till sist byar. Om
nyodlingar stadgar Helsingelagen (VB kap. 15): vill man af nyo göra upp
åker eller äng, göre ingen å annans land utan egarens godvilje. Vill
man taga byämne å allmänning, då tage man bredvid den som förut
byggde, så att man honom intet förtager; tage så skog som byämne,
så bred skog som åker och äng äro utmärkta; tage sedan
styltingsrast långt, 2 det är laga tag. Vill man taga till åker eller äng, då skall
man rödja tre dösar 3 och göra ett hus med fyra knutar och gånge om
täkten och märke henne med två vittnen.»
Men ju längre åt norr man kom desto mindre bygd fanns det,
som kunde läggas till grund för utbredande af odlingen. Skulle allt
der gå sin gilla gång, hade det dröjt länge innan urskogarnes välde
hade blifvit brutet. Regeringen, som ansåg sig ega den jord, som
låg öde inom riket, men utanför de gamla landens och lagsagornas
område, tog slutligen saken om hand och sökte med kraft främja det
goda verket. Mycket gjordes härvid af dem, som styrde landet under
k. Magnus Erikssons minderårighet, af desamme, som visade sig så
angelägne att öka Sveriges område med Skåne, Halland och Blekinge.
Jag har redan nämnt, att de nordligaste grafhögarne i vårt land
träffas något i söder om Skellefte. Den spridda bygd, som der fanns 4
torde under början af medeltiden hafva vidgat sig något. Det ser
ut som om det i Skellefte hade funnits kyrka temligen tidigt; i den
nu varande kyrkan förvaras åtminstone en i trä snidad bild af jungfru
Maria, hvilken icke gerna är yngre än 1200-talet 5. Den Lappmark,
som låg längre åt norr, beslöt förmyndarestyrelsen, med erkebiskop
Olof den vise († 1332) i spetsen, att odla och inbjöd till den ändan
dem, som »trodde på Christus eller ville omvända sig till kristen tro»,
att slå sig ned mellan Skellefte och Ule elfvar och att der fritt taga
jord för sig och sina arfvingar, med fullständig skattefrihet intill år
1332, då konungen skulle blifva myndig. De store nöjde sig icke ens
dermed, utan grepo sig sjelfve an med odlingens genomförande. Så
t. ex. öfvertog hr Nils Abjörnsson (af Sparre-ätten) Pite elf med i
1 I Helsingland gjorde man skilnad mellan 1. mangården, 2. bolandsgården (118—1 mil
bort) och 3. fäbolandsgården. (Schissler, Hälsinga hushållning, 1749, s. 22). Om
hemfäbodarne och sommarbodarne i Dalarne, (Arborelius) Mora socken och Våmhus
kapell s. 72.
2 Så lång, säger samma lag, skall styltingsrast vara: åk hemifrån före sol vid
vintersolståndet mot jul och hugg ett lass störar och kom åter vid middag.
3 D. v. s. så mycket jord att man derpå kan få tre skylar säd.
4 I Helsingelagen (början af 1300-talet) omtalas som nordliga bygder »Ume och
Bygde och alle de som bygga nordanföre.»
5 En kyrka invigdes i Skellefte 1368, men före henne kan en äldre, mindre hafva
funnits der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
