Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 2. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 VIKINGAFÅÄRDERNA
Kristendomen, nykommen i våra bygder, förmådde icke genast
omskapa hjertan och sinnen. Man lät sig primsignas 1 och döpas,
men man lefde på gammalt vis, skötte sin åker, lade råd med de
mäktige i landet och sköt ut sitt skepp att plöja vågen bort till
främmande strand. Till denna öfvergångens tid hänvisar oss den bekanta
berättelsen om jarl Ragnvalds besök hos lagman Torgny, hans frände
och fosterfader. »En qväll kom jarlen till Torgnys gård, en stor och
välförsedd by. Månge män voro derute, som fägnade jarlen väl samt
togo mot deras hästar. Jarlen gick in i stugan, der det fanns en stor
mängd menniskor. I högsätet satt en gammal man, skägget var så
sidt, att det låg på hans knän och bredde sig öfver hela bröstet.»
Någon tid derefter uppträdde lagmannen som jarlens beskyddare på
landets ting. Han fordrade fred med Norge, men »vill du», sade han
till konungen »åter vinna under dig de riken i österväg, som dine fränder
och förfäder haft der, dertill vilja vi alle följa dig.»
I öster hade under loppet af 800-talet svenske utvandrare bildat
ett nytt rike, som sedermera gaf upphof till det stora ryska väldet.
Inklämde mellan finska och slaviska stammar, blefvo de fåtalige
Svenskarne, ehuru de andres herrar, utsatte för ett öfvermäktigt
inflytande, förnämligast från Slavernas sida — språk, namn, sed blefvo
slaviska. Rörek, som hade grundat den ryska dynastien, gaf åt sonen,
som sedermera blef hans efterträdare, det svenska namnet Ingvar
(slaviseradt till Igor) och dennes maka hette Helga (Olga), men redan
deras son, som föddes år 942 fick det slaviska namnet Svjatoslav,
hans son Vladimir († 1015) kristnade sitt land, men införde deri den
grekiska kulten och gjorde det slaviska språket till det vid
gudstjensten officiela. Det oaktadt upphörde man icke att underhålla
förbindelser med det gamla stamlandet. Vladimirs son Jaroslav († 1054)
var svåger till vår konung Anund och ännu ett halft århundrade senare
gifte sig en rysk furste med en svensk konungadotter. Från svensk
sida var man ock ännu under 1000-talet ganska angelägen att
underhålla förbindelserna. Den ene bonden eller bondesonen efter den
andre drog ut åt öster, somlige för att vända åter med gods och ära,
andre för att finna död i det främmande landet, i hvilket mången af
dem spelade en ganska framstående rol. En man från Rönö härad i
östra Södermanland föll t. ex. i Holmgård (Novgorod eller kanske i
allmänhet Ryssland) som skeppshöfding (skaipþarvisi), en annan
södermanländing var vid sin död härhöfdinge (liþsfurunki). Vägen till
Ryssland togs öfver Finska viken, man besökte Lifland, Semgallen
med Domesnes, Virland och Estland, innan man kom till
Holmgård, andre drogo längre åt norr, för att göra besök, antagligen
härjande, i Finland, hvarest de trängde in till och med i Tavastland,
1 Jfr nästa kapitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
