Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 2. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 BRYTAR.
inventarier till samma värde. På hvad sätt bryten redogjorde för sitt
fögderi, hvad han skulle lemna till jordegaren och hvad han fick
behålla för sig, synes icke af svenska urkunder som jag haft tillfälle att
se. I Danmark synes bryten hafva lemnat till jordegaren en tredjedel
af den årliga afkastningen.
Brytar omtalas i medeltidshandlingar för så godt som alla delar af
Sverige, vid sidan af landbor. Brytar synas dock hafva funnits
allmännare i Skåne och i Götalandskapen än i Svealand, och småningom
synes institutionen hafva lemnats å sidan: i k. Kristofers landslag
förekommer icke ens ordet bryte 1. I Svealandskapen synes, att döma efter
lagarne, brytesförvaltningen hafva i viss mon ersatts af
bolagsinrättningen. Två personer lade i vittnens närvara bolag samman för
viss uppgifven tid, som kallades bolagsstämma; var tiden ute, skiftes
boet, och, om tvistigheter dervid uppkommo, tillkallades de förre vittnena.
Vestmannalagen talar om bolag för ett år, som skulle förnyas, derest den
ena parten sådant önskade. Den danska virdningen motsvaras i samma
lagar af inläggsfä — penningar eller andra egodelar, som i vittnens
närvara insattes i en annans gård och på gifven tid utkräfdes; derest
genom våld, stöld eller eld bådas egodelar förforos, skulle förlusten delas,
derest endast det inlagda godset förlorades, skulle det af den, som
hade mottagit det, ersättas. Ur Svealagarne infördes dessa stadganden
i de båda landslagarne. Att det mellan bryten och bolagsmannen fanns
en viss likhet i ställning kunna vi sluta af Östgötalagens föreskrift,
huru ske skulle i händelse en bryte, ställd till räkenskap, svarade att
han icke vore bryte, utan bolagsman. Den enes och den andres
ställning kunde således förvexlas. Det synes, som om bryteväsendet i
Sverige allenast inom Vestergötland och sannolikt äfven Småland varit
ordnadt på alldeles samma sätt som i Skåne och det öfriga Danmark 2.
Bryten kunde äfven vara en tjensteman. I vissa handskrifter af
Skånelagen ersättes ordet bryte med konungens fogde eller
ombudsman; äfven erkebiskopen i Lund hade brytar som fogdar. I
Sverige, der bryten synes haft mera karaktär af förvaltare, omtalas
brytar på konungens, jarlens, biskopens och lagmannens (?) gårdar, och var
tydligen bryten å kungsgården åtminstone ibland, om icke alltid,
länsman, d. v. s. han fullgjorde inom trakten der han bodde hvarjehanda
administrativa åligganden, fullkomligt i öfverensstämmelse med
medeltidens sed. Att brytarne kunde vara personer af betydenhet synes
deraf, att lagmannens (länsmannens?) bryte enligt Östgötalagen kunde
hafva stallare, stekare och ett fartyg med 40 roddare. Det torde ock
förtjena nämnas, att år 1301 upprättade en lagmannen hr Birger Perssons
1 I en handling från Småland omtalades år 1377 en brytesgård och en der bredvid
liggande landbogård.
2 Huru äfven i Danmark bryteväsendet under tidernas lopp försvann, synes bland
annat deraf, att, enligt Schlyters uppgift, en del yngre handskrifter af Skånelagen
hafva ordet landbo på sådana ställen der äldre handskrifter hafva bryte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
