Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QVINNAN. 91
nöja sig med det ofullständiga bötesbeloppet. Var han hård och
yrkade på hennes utstötande ur samhället med de rättsliga följderna
deraf, fortfor lagen att visa sin mildhet, ty under det hjelp mot en
biltog man var belagd med straff, egde man gifva en biltog qvinna
både föda och husrum, allenast man icke gjorde våldsamt motstånd i
den händelse hennes vistelseort blef uppdagad och hon förföljdes.
På Birger jarls tid hade stadgandena om qvinnofrid blifvit intagna i
edsöreslagarne, hvarmed man visade sin angelägenhet om att qvinnan,
som hade svårt att värna sig sjelf, skulle med all lagens kraft hägnas,
men man nöjde sig icke dermed, utan ville att äfven den brottsliga
qvinnan skulle behandlas med större mildhet än mannen, som på
enahanda sätt förbrutit sig mot samhället. Allenast i ett fall var
lagen oblidkelig.
Den hedniska forntiden tilltrodde qvinnan en djupare blick in i
lifvets mysterier än mannen och hon kunde bättre än han använda
naturens hemliga krafter. När man ville gifva en framställning af
verldens uppkomst och slutliga öde, lät man en qvinna uppenbara de
hemliga tingen för Odin, som dock var visdomens gud. Qvinnorna voro
fordom de läkekunniga. Förhållandena förändrades sedan kristendomen
hade kommit i landet. Då fick man annorstädes säkrare svar på
lifvets djupaste spörsmål, men man tilltrodde fortfarande qvinnan
framför mannen en förtroligare bekantskap med naturens hemliga makter,
denna kunskap användes dock ej längre till mensklighetens goda.
Vestgötalagen omtalar qvinnor, som med hängande hår och löst
gördel redo på fäfållornas grindar vid den tid, då dag och natt täflade
om herraväldet; vi erhålla visserligen ej några närmare upplysningar om
den afsigt, i hvilken de företogo sådana ridter, men de stå dock tydligen
i sammanhang med de blåkullafärder, som i senare tider ådragit sig
så sorglig ryktbarhet och som allrahelst företogos vid påsktiden. Alla
lagarna tillvita qvinnan förmåga att öfva trolldom eller
förgerning — endast Helsingelagen talar derjämte om trollkarlar — och
straffet för sådana förbrytelser var strängt. Vestgötalagen, som låter
oss blicka in i det ursprungligaste rättsskicket, säger att en qvinna
icke fick aflifvas annat än för trolldom. Enligt Östgötalagen skulle
en trollkäring eller fördäda (fordæþa, förgörerska) stenas, enligt
Svealagarne skulle hon försona sitt brott genom eldsdöd på bålet. Under
årets lopp inträffade flere stora fridstider, under hvilka brott voro
belagda med högre straff och under hvilka i allmänhet lagsökningar
voro förbjudna, men, heter det i Östgötalagen, trollkonan och tjufven
hafva inga fridstider 1
1 Ofvan anförda lagstadganden återfinnas under forgærning, trulldomer och liknande
ord i Schlyters glossarier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
