Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTEN. 93
hållanden. Ån togos fränderne i sjunde graden med — längre gick
man icke — än stannade man vid den fjerde eller tredje 1. De
grader, som oftast nämnas, äro den sjunde och den fjerde, hvartill helt
visst den kyrkliga lagstiftningen bidrog. Kyrkan hade nämligen från
det Gamla testamentet upptagit förbudet mot äktenskaplig förbindelse
mellan nära slägtingar och till en början bestämdes den sjunde
slägtskapsgraden som gränsen, inom hvilken giftermål voro otillåtna. Det
visade sig dock småningom, att denna stränga lag var ytterligt
opraktisk i synnerhet i land, som hade mindre talrik befolkning: lagen
hindrade icke, utan“snarare framkallade lösare förbindelser, som
knötos utan kyrkans välsignelse. Det lateranska kyrkomötet år 1215 fann
derföre en mildring nödig och bestämde den fjerde slägtskapsgraden
såsom den yttersta, hvilken lade hinder i vägen för gifte 2. Det
stannade icke ens dervid, ty under den följande tiden vände sig ofta
förlofvade, som voro i fjerde grad beslägtade, till påfven med
anhållan om dispens, och sådan synes vanligen, om icke alltid, hafva
beviljats. Som skäl för ett sådant undantag från gällande lag anfördes
vanligen de fientligheter, som, derest den tillämnade förbindelsen icke
fick knytas, skulle uppkomma mellan de två ätter, till hvilka
kontrahenterne hörde, fientligheter, som kunde innebära våda för det
allmänna lugnet i landet 3. Det är naturligt, att oenighet mellan ett par
ätter kunde hafva en så beklaglig följd allenast i det fall, att ätterna
intogo en framstående plats i samhället, likasom det väl i allmänhet
endast var medlemmar af den högsta samhällsklassen, som dristade
sig till att besvära den helige fadern med sina enskilda
angelägenheter. Att de gjorde det och skälen, som de anförde, visa emellertid
huru högt man satte ättbandet 42. Vi kunna vara förvissade, att denna
uppfattning icke uteslutande tillhörde de store i landet, utan var
ättkänslan helt visst liflig och stark äfven hos allmogen. Än i dag
finnas väl icke inom någon klass så många bevis på aristokratisk
exklusivitet som hos bönderna, och vi få icke förgäta, att i början af
medeltiden voro de stora ätterna bondeätter och medeltiden varade
1 En tabell utvisande den kanoniska indelningen af slägtskapsgraderna förekommer
i slutet af denna del såsom bilagan B.
Förordning om de sju graderna förekommer i en bulla af Alexander III sannolikt
utfärdad 1171 eller 1172 (DS nr 56). Den bulla, i hvilken den svenska kyrkan
underrättas om det lateranska mötets beslut, är icke bevarad. Innan kyrkan grep
in på 1100-talet, synes man ofta hafva gift sig inom fjerde och femte graderna.
3 K. Magnus Eriksson begärde dispens för Sigge Magnusson till giftermål med en
dam, med hvilken han, ehuru i fjerde grad beslägtad, hade gjort aftal om
äktenskap per verba de futuro (förlofning); om aftalet bröts skulle uppstå svår
oenighet och förargelse i Sverige mellan dem och deras fränder. Konungens ansökan
föredrogs och bifölls den 19 mars 1353. Eget nog hade redan den 13 mars
beviljats dispens på konungens hemställan för samma man, som den gången sades
hafva ingått trolofning per verba de presenti (gifte).
4 År 1350 beviljades en norrman rätt att gifta sig med sin fränka i fjerde led,
han är mycket högbördig och ädel och icke kan utan stor skam för sin
ätt gifta sig i hela Norge i öfverensstämmelse med sin börd annat än med dem
som åro i ännu närmare ied beslägtade. DS nr 4226.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
