Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
130 ÅRETS LOPP.
öfrigt är det företrädesvis ett hedniskt minne, som fäst sig vid St.
Staffans dag. Hästarne — hästen var en af solens sinnebilder —
skulle denna dag svettridas och derefter vattnas eller åderlåtas. Man
sjöng ock denna dag en visa om Staffan stalledräng, i hvilken intet
förmärkes af den vördnad, med hvilken kyrkan betraktade sin förste
martyr: 1
Staffan var en stalledräng,
Vi tackom nu så gerna —
Han vattna’ sina fålar fem,
Allt för den ljusa stjerna.
Ingen dager synes än,
Stjernorna på himmelen de blänka.
Staffan rider till källan,
Vi tackom nu så gerna —
Han öser upp vatten med skällan
Allt för den ljusa stjerna.
Ingen dager synes än,
Stjernorna på himmelen de blänka.
Med mycket festande inleddes det nya året, hvars begynnelse
också å runstafvarne utmärkes med ett horn, och dermed fortsattes
sedan förbi epifania-dagen, då man utklädd och sjungande firade
minnet af de tre österländske konungarnes, de tre store nödhjelparnes,
ankomst till Betlehems krubba, och intill den 13 januari, då julhalmen
uppsamlades på golfvet och kördes ut och allt återgick till hvardagslag.
Från den 14 och till den 25 januari, då den stora fastan begynntes,
voro alla det borgerliga lifvets handlingar tillåtna, då höllos ting i
häraden. Måndagen efter tjugonde dag jul, som detta år inföll på den
19 januari, Finlandsaposteln Henriks dödsdag, höllos, enligt k. Magnus
Erikssons lag, landskapstingen o. s. v.
Septuagesimasöndagen, den 25 januari, inträdde man i fastan,
den andra af årets stora helger, som ej slutade förr än söndagen efter
hertighet varda välsignad, och gif, för ditt heliga namns åkallan, att djuren som
äta deraf, må få vederqvickelse, helsa och kraft, så att de, som du skapat till vår
nytta, må genom din nåd lefva till vår hjelp, genom Jesum Christum vår Herre etc.
1 Hästjagandet å Stefansdagen var brukligt inom vidsträckta områden. I Tyskland
hette dagen der grosse Pferdestag. För England citerar Hampson (Kalendars)
följande verser:
Then followeth Saint Stephen’s day, whereon doth every man
his horses jaunt and course abrode as swiftly as he can,
until they do extremely sweate, and then they let them blood;
for this being done upon this day, they say doth them good,
and keepe them from all maladies and sicknesse through the yeare,
as if that Stephen any time tooke charge of horses here.
Hampson förklarar seden dermed att hästen var helgad den hel. Stefan. Men
då intet drag ur helgonets lif är kändt, som sätter hästen i något som helst
förhållande till honom, måste hästens ifrågavarande behandling allenast af en
tillfällighet blifvit förlagd till hans dag och då för seden således måste sökas en
annan upprinnelse, finnes intet annat håll att söka den än inom den hedniska
kulten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
