Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DYGNET. TOMTER OCH GÄRDESGÅRDAR. 135
Dag och natt tillsammans kallades ett dygn, hvilket räknades
från afton till afton. Dagen räknades från den stund då »det först
dagas» till dess det är »dagfulget» d. v. s. då ljuset försvunnit, eller
till »solasäter» Man talade om morgon, middag, midafton, afton
eller qväll. Efter kyrklig sed förekommo under dygnet sju
böncstunder eller horæ canonicæ: matutina, prima, tertia, sexta, nona,
vespera, completorium, hvilka i Sverige kallades ottesång, prim, ters, sext,
non, aftonsång och nattsång. Tiden midt emellan sext och non kallades
midmundi. Vår medeltidslitteratur omtalar ej mer än tvenne
måltider: dagvard och nattvard.
Medelpunkten för ett jordagods, om
icke till läget, så åtminstone till
betydelsen, var den med femstenarör
utmärkta tomten, af hvilken en del, den
der de vigtigaste byggnaderna stodo,
var inhägnad. Hägnaden kallades gård
eller tungård 1 — numera säger man
pleonastiskt gärdesgård. Ördet gård hade
dock redan under medeltiden olika
betydelser. Utom inhägnaden betecknade
det den inhägnade platsen, antingen
alltsammans eller den mellan byggnaderna
liggande öppna marken. 46. Gärdesgård.
Inhägnaden var af olika slag. Man
använde stängsel bildadt af videqvistar
böjda omkring uppresta störar (fig. 46);
man använde äfven plank, bestående af
tätt intill hvarandra satta, upptill
spetsade bräder. Slutligen hade man äfven
gärdesgårdar af nu vanlig beskaffenhet:
snedliggande störar, som samman- och
upprätthöllos af störpar (på Gotland
kallade staurgulf), förenade med hankar
eller band (fig. 47). De förre slagen,
såsom varaktigare, torde företrädesvis dr. Gärdesgård.
Fig. 46. Hemtad från dörrmålningarna å det år 1477 förfärdigade altarskåpet i
Kumla kyrka, Närike (nu i Statens Historiska Museum.)
Fig. 47. En bonde hugger sönder en gärdesgård. Efter teckning i en
pergamentshandskrift af k. Magnus Erikssons landslag, skrifven vid medlet af 1400-talet
(tillhörig Kalmar högre elementarläroverks bibliotek.) Jfr Antiqvarisk Tidskrift för Sverige
del. 3, s. 164 f.
1 OÖrdet tun har i de nordiska tungomålen samma dubbelbetydelse som gård. Dess
motsvarighet i engelskan tonn betecknar den inhägnade platsen; det tyska zaun,
fullkomligt samma ord, betecknar deremot blott sjelfva inhägnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
