Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
186 SKÖRD OCH TRÖSKNING.
i korgar, hängdes upp i träden, på det de ej skulle komma i olycka
genom markens skadedjur. Särskildt fruktade man, att ormarne skulle
krypa in i dem genom munnen. Männen gingo fram med sina skäror
(fig. 41), qvinnorna följde efter och samlade den skurna säden i band,
bunden (på latin manipula) eller nek — ordet kärfve synes man icke
hafva användt — nekarne förenades sedan i skylar (på latin cumuli)
äfven kallade dysser, såtar och rökar. Det var af största vigt, att
nekar och skylar alltid voro af viss storlek, ty sedan skylarne voro
uppsatta i rader på åkern, skulle hvar tionde undantagas för att lemnas
till kyrkan, de andlige och de fattige. Sedan detta skett, lastades säden
på vagnar eller andra fordon och kördes in i ladorna. Det var ej
underligt, att man efter det stränga arbetet sökte vederqvickelse i
festlig glädje. Olaus Magni berättar (bok. 13 kap. 7), att vid
skördefesterna plägade man aftala stundande giftermål.
När hösten och vintern kommo,
tröskades säden (fig. 42), när årstiden var så
mörk, att man allenast få timmar under
dagen kunde arbeta ute. Men man kunde ej
heller sköta slagorna i mörkret. I ladan
N tändes derföre en eld (fig. 118), som måste
noga tillses, ty den kunde lätt spridas
till de brännbara ämnen, som på alla sidor
förekommo. Man synes icke hafva egt
något särskildt redskap för bortrensande
U af agnarne; hvad ej det starka draget i
logen förmådde aflägsna, 1 fick stanna qvar
hos säden, som efter tröskningen skot-
117. Sådd. tades undan med skoflar (fig. 118).
Derefter återstod allenast att mala till mjöl eller gryn 2 allt det som ej
behöfdes till nytt utsäde eller till ölbrygden.
Af de sädesslag, som i Sverige användes, var uppenbarligen
bjuggen3 det ursprungliga, ja så länge det enda, att
specialbenämningen bjugg och den allmänna benämningen korn för all tid
blefvo identiska. Dock förekomma undantag; erfarenheten visar, att
ordet korn ibland användes för såväl hafre (hästakorn) som råg.
Kornet omtalas i alla landskapslagarne, från Skånes till och med
Helsinglands, äfvensom i finska urkunder. Hafren synes vara senare
inkommen. Namnet, lånadt från tyskan, synes icke förekomma i den
äldre isländska litteraturen; det förekommer icke i Helsinge-4 och
Fig. 117. Efter en reliefbild å funten från Östra Eneby kyrka, Östergötland (nu
i Statens Historiska Museum).
1 Den hel. Birgitta talar om att tröska axen, så att agnarne gå bort.
2 Korngryn omtalas i ett bref af år 1447.
3 Ett bjuggkorn hittades bland grafinnehållet af den år 1874 öppnade kungshögen
vid gamla Uppsala.
* Hafre odlades i Finland vid början af 1300-talet, DS 3083.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
