Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
188 JORDBRUKSYSTEMEN.
säd och den tredje låg i träde, för att jorden skulle få hvila. På
trädesvången, som kallades fälad, vallades boskapen. På den för höst- eller
vårsäd upplåtna vången kunde vissa delar undantagas, å hvilka man
odlade hvete, ärter, rofvor o. s. v. ’Är ej rågsäd på hela vången’, heter
det i Skånelagen (kap. 179). Vi kunna vara förvissade, att ingen by
försummade att odla rofvor. I olikhet med det nuvarande
förfaringssättet vid treskiftesbruk synes man efter trädan hafva sått korn och
först efter kornet råg. 1
Treskiftet var icke antaget i hela Skåne, 2 ännu mindre i öfriga
delar af Sverige. Arent Berntsen berättar (del 1 s. 8): »Uti Halland,
Blekinge och sommestädes i Skåne är hvar bys jord icke afdelad i
sådana vissa marker, emedan man der årligen odlar och sår all sin
åkerjord och aldrig låter henne hvila, i stället gödslar man henne hvart
tredje, fjerde eller femte år» I Värend, som gränsar intill Skåne,
omtalas, enligt Hyltén-Cavallius, träden först år 1621; det oaktadt såg
Linné under sin resa genom Värend år 1749 inga trädesåkrar. Detta
fall visar emellertid, att man från nutidens primitiva förhållanden icke
får sluta till att man under äldre tider icke kännt något annat. Det
är alldeles otvifvelaktigt, att man under medeltiden i Sverige brukade,
åtminstone i vissa delar af landet, lägga jorden i träde.
För Östergötland finna vi fullgiltiga vittnesbörd, att
tvåskiftesbruket der var uppkommet, sannolikt under medeltiden, vid sidan af
ett äldre ensädesbruk. Om detta sist nämnda vittnar uttrycket ’nöt
om sex halmar.’ Halm togs i betydelsen af årsväxt och till sist af
år, hvilket icke gerna kunde hafva skett, derest icke åkern hvart år
bar säd. I landskapets lag (bygdabalken kap. 11) heter det vidare;:
»träta bönder om sättet att bruka jorden, då eger den vitsord, som vill
låta hälften af jorden ligga i träde» Att tvåskiftesbruket ansågs vara
bättre synes äfven deraf, att samma lag (kristnobalken kap. 1)
föreskrifver, att till prestgården skulle läggas så mycken åker, att deri
kunde sås tolf tunnor ’a halfnaþa træþe’ d. v. s. med beräkning, att
halfva jorden låg i träde. Slutligen kan anföras ett bref af år 1338
(DS nr 3342), som omtalar tvänne åkrar i närheten af Linköping, »som
1 Treskiftesbruket uppträder första gången inom den germanska verlden under den
karolingiska perioden, dock ej, såsom man påstått, genom ett direkt ingripande
från Karl den stores sida. (Inama-Sternegg, Deutsche Wirthschaftsgeschichte bis
zur Schluss der Karolingerperiode 1 s. 403). I Tyskland såddes af gammalt råg
efter trädan (Hanssen, Agrarhistoriscke Abhandlungen s. 160), men ännu vid midten
af 1600-talet behöll man i Danmark den gamla seden att först så korn (Arent
Berntson, Danmarckis oc Norgis fructbar Herlighed del 1 s. 7). Vid midten af
1700-talet sådde man i Skåne först råg (Linnés Skånska resa s. 103). Om Germanerne
sjelfve uppfunno treskiftesbruket eller om de lånade det från en tidigare kultur
(den gallisk-romerska?) är ännu icke klart. Ordningen mellan sädesslagen i Skåne
under medeltiden antydes genom Skånelagens yttrande (kap. 179): den vång, som
helt sås med råg efter bjugg.
2 Skånelagen kap. 74: Säljer någon — — och har qvar hustomt och dertill tre åkrar,
en åker i hvar vång, om tre vångar finnas, eller två åkrar, om två vångar finnas,
eller en åker, om det finnes en vång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
