Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190 HUMLE.
ligaste delar, men att han äfven odlades, framgår med bestämdhet af
föreskriften i k. Kristofers lag, att hvar bonde eller landbo skulle
anlägga en humlegård på 40 stänger. Att vederbörande vore angelägne
om humleodlingens främjande, framgår af de noggranna
bestämmelserna rörande utkräfvande af de böter, hvilka den tredskande hade att
erlägga, 1 framgår vidare deraf att rådet år 1474 föreskref, att
humlestängernas antal skulle bringas upp till 200. En aktad författare finner
detta skärpta stadgande motiveradt af aristokraternes begär att under
resor få dricka hos allmogen öl i stället för vatten. Mig synes det
alls icke nödigt att taga sin tillflygt till en så sjelfvisk bevekelsegrund.
Humlen var af de nödvändighetsvaror, som hemtades från utlandet,
snart sagdt den enda, som kunde med fördel vinnas inom det egna
landet. En humleodling i stor skala skulle således göra Sverige mindre
beroende af hansestäderne och af utländska makter i allmänhet.
Men humleodlingens anor gå i vårt land ännu längre tillbaka. I
k. Magnus Erikssons landslag, tillkommen vid midten af 1300-talet,
omtalas vildhumle; uttrycket förutsätter med nödvändighet, att man
äfven kände odlad humle. År 1371 omtalas en humlegård i Vikstads
socken, Uppland, på 200 stänger. Det stannar ej ens härvid. I
Helsingelagen, hvars nu kända redaktion torde hafva tillkommit mellan
1320 och 1347, omtalas humlegårdar, som måste hafva varit ansenliga,
eftersom det talas om möjligheten att inom dem uppföra hus. Man
begagnade sig naturligtvis af vildhumle, men i de otaliga fall, då humle
ingick i landsbons afrad, måste denne helt visst skaffa sig en borgen för
möjligheten att fullgöra iklädda förpligtelser genom att anlägga en
humlegård.
Humleodlingen torde med olika ifver hafva bedrifvits i olika trakter.
Särskildt synas vissa delar af Närike och Uppland hafva varit goda
humleorter.
Vi öfvergå nu till husdjuren.
Ladugården hade under medeltiden samma inbyggare som nu. Det
talas om större fänad, hvarmed menades nöt och hästar, samt smärre,
får, getter och svin. Af foglar funnos gäss och höns. I gården funnos
hund och katt. Alla djuren borde vara märkta, på det, om något
förirrade sig från hjorden, det skulle kunna igenkännas.
Antalet af djur å gårdarne vexlade naturligtvis efter gårdarnes
storlek, men som gårdarne i allmänhet ej voro stora, kunde
kreatursstocken ej blifva betydande. 2 Som exempel kunna följande förteck-
1 Häradshöfdingen hade att pröfva, huruvida försummelsen kunde ursäktas dermed,
att gårdens mark icke lämpade sig för humleodling.
2 Den torde dock hafva varit proportionsvis större än nu. Så var åtminstone
händelsen under 1500-talet; jfr H. Forssells inträdestal i k. Vitterhets Historie och
Antiqvitets Akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
