Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NÖT. SMÖR. 195
Det gemensamma namnet på den stora hornboskapen var nöt,
hvarunder inbegrepos tjur, oxe, ko, qviga och kalf. Äfven talas om
öknöt, yxnök och billkippi, ett namn på oxen, som användes att draga
plogbillen. 1
Oxen användes som dragare, men eget nog synes hans kött sällan
hafva användts till mat. Ältminstone talas i biskop Hans Brasks
matsedlar, som äro intagne i Linköpings papperscodex, många gånger om
kokött, aldrig om oxkött, och det resultat man måste draga deraf styrkes
derigenom, att i k. Magnus Erikssons gästgifveriförordning af år 1344
(Ds nr 3864) uppgifves priset, för hvilket härbergeraren åt en resande
skulle försälja ett gillt nöt, till 12 öre eller 11/2 mark, hvilket stämmer
öfverens med de pris för kor, som omtalas i handlingarna, men icke
kan förlikas med de rådande prisen på oxar. Kon tjenade således till
föda såväl med sitt kött, som med sin mjölk och med de deraf
beredda smöret och osten.
Med afseende på smöret och osten lemnar jag ordet åt Ölaus Magni.
I alla Sveriges landskap, säger han (bok 13 kap. 45), finnes i följd
af de ymniga betena och de talrika boskapshjordarne en ansenlig
tillgång på smör, som dock icke allestädes är af samma godhet, hvilket
beror dels på saltets olika beskaffenhet, dels på den olika tillgången
af fina och blomsterrika örter, ty der betet är groft och likaså saltet,
som användes vid beredningen, är smöret ej så kraftigt som der betet
är finare. Men beredningssättet är detsamma öfverallt, och många tusen
äro de tunnor, som säljas till köpmännen på andra sidan hafvot, s såvida
icke regeringen, med anledning af krigsfara, förbjuder all utförsel. Öland,
som har en helsosam luft och en bördig, fet jordmon, frambringar örter
af den ljufligaste smak och när korna fetma deraf, åstadkomma de en
mjölk så helsobringande, att personer, hvilka månge läkare och mycken
medicin ej kunnat hjelpa, få den helsa de åstunda blott genom att
dricka den mjölk, ur hvilken smöret blifvit uttaget, och detta smör
är så aromatiskt som medicin och så kostbart och så framför allt annat
helsobringande och medicinskt, att det skattas mycket högt.
Uppgiften om utförseln stadfästes af utländska källor. 2 De
redskap, som användes i en välordnad mjölkkammare, voro en kärna (fig.
120), sil och silsnodd, två goda mjölkkimmor med lock, tolf silabunkar,
2 goda tråg, två mjölkämbar och två byttor till mjölk. Det var
visserligen en biskoplig mjölkkammare, biskop Hans Brasks, som var så väl
försedd, men vi kunna deraf draga slutsatser med afscende på menige
mans 3. Enligt k. Magnus Erikssons gästgifveristadga af år 1344 kostade
1 Ett par oxar kallades i Finland krok, DS nr 3053. I detta bref, af år 1334,
utlofvar k. Magnus fyra års skattefrihet för de oxar, som Finnarne ville lägga sig
till utöfver dem, som de redan hade.
2 Jfr Hirsch’s nyss anförda arbete, samma sida, der export af smör, ost och talg
omtalas.
3 Jfr äfven s. 153.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
