Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÅR, GETTER, SVIN, HÖNS OCH GÄSs. 197
nätterna skydda dem mot insekter genom att rundt omkring hjorden
bränna barrträdsbål.
Priset för en ko synes i allmänhet hafva utgjort hälften af priset
för en oxe.
Får, äfven kallade söder, och getter förekommo i stor myckenhet.
Fåren i Sverige, voro, enligt Olaus Magni, mycket stora, i synnerhet
de gotländska, som kunde hafva 4—8 horn, under det fåren längst i
norr saknade horn. Man använde med fördel ullen samt mjölken, hvilken
ansågs vara bäst af svarta får och svarta getter. Dessa djur tyckte
mycket om musik, hvadan herdarne plägade fägna dem med att blåsa
på säckpipa. Uppgiften härom stadfästes af den bild från 1400-talet,
som är återgifven fig. 75. Om herdarnes vänlighet mot de dem
anförtrodda djuren talar äfven den hel. Birgitta, när hon säger, att
’fårgömmaren’ har blomsterkärfvar under armarne för att locka fåren, att
han drager och lockar dem in i huset med blomsterqvastar.
Get- och fårmjölken användes till att göra ost af. I synnerhet
prisas Finnarnes getost, hvilken plägade utsättas för enrisrök, på det
maskarne skulle utrotas.
Priset för ett gammalt får är i k. Magnus Erikssons förut
åberopade gästgifveristadga bestämdt till 4 örtugar, hvilket svarar mot
ungefär tio kronor i nutidens mynt.
Svin förekommo äfven i stor myckenhet. Specialnamnen voro
rune eller fargalt och so samt gris. Deras enda bestämmelse var
att ätas, och man sörjde derföre för att få dem så feta som möjligt.
Också funnos svin alltid vid qvarnar, hvarest man kunde göda dem;
äfven närdes de med ’mäsk och drägg.’ I de trakter der ollonskogar
funnos, vare sig ek eller bok, skickades svinen dit att lifnära sig;
hvar och en hade rätt att släppa dem dit i förhållande till den andel
han hade i byn. De slagtades med yxhammare (fig. 44) och knif. 1
Höns och gäss omtalas ej ofta, men torde hafva varit mycket
allmänna. Höns funnos hos de allra fattigaste. En hanc och två hönor
hade åtminstone hvar bonde; att stjäla dem var belagdt med drygt
straff. 2 Olaus Magni säger, att tuppens galande ansågs vara ett
säkrare angifvande af tiden än alla klockor. Man kan tillägga, att det
var så mycket bättre än klockor, som sådana den tiden ej funnos
tillgängliga annat än för ett fåtal af menniskor. Med glädje helsades,
enligt samme sagesman, hanecgället af vägfarande, emedan efter
detsamma nattens andar hade mindre makt öfver menniskors barn. Också
1 Karlskrönikan vers 1500.
2 Hani oc twa hönur þær ær bondans waghli; hwar han stiæl, hæti wiþ prim markum
(Vestmannalagen). Med vagle menas stången, på hvilken hönsen sitta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
